Hur farligt är det att falla när man är höggravid?

4123

I normala fall oroar jag mig inte för att falla. Inte heller som höggravid går eller cyklar jag överdrivet försiktigt på buckliga, isiga gator. Men efter två fall som båda tog mig fullständigt på sängen har jag skärrad börjat googla och till och med frågat min barnmorska.

Inget av fallen var skulle ha varit särskilt märkvärdigt i normala fall. I normala fall klarar ju kroppen ganska ordentliga stötar utan att gå sönder. Men strax efter de här två fallen reagerade jag märkligt rent fysiskt.

Första gången stod jag i uppförsbacke i skidspåret och hängde på stavarna när ena skidan plötsligt släppte och jag landade handlöst rakt på mage. I v 32. Tappade luften och det var en känsla som höll i sig i säkert 20 minuter. Liksom känslan av en enda lång sammandragning. Jag stannade och väntade på sparkar en lång stund innan de kändes.

Nästa gång halkade jag på is och landade pladask på baken/ryggen. Jag hade händerna fulla av grejer som jag reflexmässigt försökte skydda. I v 35. Bäbis sparkade direkt efteråt, men sedan dök precis samma känsla som tidigare upp. Ihållande sammandragning och konstant känsla av att ha tappat luften tills jag hade möjlighet att lägga mig ner efter någon halvtimme.

Det var lite skrämmande att kroppen reagerade så tydligt. Men som jag förstår kan man vara ganska lugn så länge man känner sparkar och inte blöder. Barnet ligger i bra dämpning. Även huvudet nere i bäckenet? Troligen, och det är ju rätt mjukt också… Största risken är tydligen att moderkakan lossnar. Vilket borde märkas med smärta och blödning. Men barnmorskan skakade på huvudet åt mig och förmanade mig att vara försiktig. Uppenbart finns det ändå risker med fall sent i graviditeten…

PS. På bilden syns vår femåring – eller, vår kamikazepilot som ramlar flera gånger i timmen, varje dag. Antingen när han sladdar in på köksgolvet till middag eller när han satsar hämningslöst i hoppen på skidor. För det mesta klarar han sig med blåmärken. Unga kroppar är bevisligen tåliga. 🙂

DELA

Om bloggen Äventyra mera

Jag heter Moa och är en backpackersjäl som med min livskamrat har rotat mig i min hemstad. Med två barn och ett tredje på väg lockas jag fortfarande ut på äventyr – men inte nödvändigtvis vidlyftiga! Jag skriver om min passion för pudersnö och yllekläder. Om hur jag lapar energi framför brasan, varför jag packar plastpåsar och kladdnötter och om friheten att kunna bära barn i obanad terräng. Både privat och i mitt jobb som sjukgymnast möter jag alltför ofta nerstressade föräldrar. Här vill jag också dela mina bästa tips för att balansera äventyrstörsten, vardagen och behovet av vila. Jag vill inspirera till att släppa prestige och kontroll, sänka ribban och våga kasta sig ut i det okända! Välkommen!
Föregående artikelBra läkarbesök!
Nästa artikelEn fyll i bok om nio månaders väntan