Så ”domen” föll häromdagen. Hade ju möte med läkaren om mina mediciner. Jag var skitnervös innan (vilket nu känns töntigt) för jag ville ha hjälp utan att behöva kämpa för det. Jag och läkaren har ju inte varit på samma sida tidigare. Typisk läkare med lite för lite tid och frustrerad patient som ingenting hjälper på. Vi hade i allafall möte, diskuterade en ny cellgiftsmedicin, lanvis. Jag har VÄGRAT ta den pga fosterskaderisk. Jag sa det till honom, varpå vi startade en låååång diskussion om metaboliter av läkemedlet, och metaboliter av syskonläkemedel (imurel o puri-nethol). Hur det bryts ner i levern alltså, vad som är farligt etc. Efter en väldigt lång stund fann vi en väg framåt, jag blev övertygad om att det är den bästa medicinen som finns för mig. Och vi bestämde att jag startar efter vecka 12. Så kortison fram till dess och sen lanvis. Känns bra nu! Bara jag blir frisk! Har varit så dålig de senaste två veckorna! Men nu blir det bra! Jag känner det på mig. Den andra medicinen, Entyvio som jag får på sjukhuset med dropp tas bort för att den inte gett resultat.
Jag är full med positiv energi efter det där!!! Jag ska bli bra nu!!
