Stress och kroppskännedom

1634

“Alla människor blir ju utbrända!” utbrister min man. Jag gör ett snabbt överslag i huvudet över hur många i vår bekantskapskrets som blivit sjukskrivna på grund av stress och konstaterar att han har rätt. Fingrarna räcker inte till. På radion pratar de om hur utmattningsproblematiken kryper ner i åldrarna. Varför? Det känns som om det måste vara något grundläggande fel på vårt sätt att leva.

Själv tror jag att jag just nu skulle uppfylla ett gäng av kriterierna för utmattning. Men utmattning i medicinska termer, som en följd av långvarig stress? Nej. Jag har bara sviktande blodtryck och kassa järnvärden. Mätte blodtryck på 84/70, Hb på 105 och Ferritinvärde på 11 sist. “Det är bra” sade MVC-läkaren om järnet och tillade snabbt när hon såg min min “jag menar, vi behöver inte ge dig något intravenöst”. Tack. Men med typiska nionde-månaden-sömnsvårigheter på det har jag lätt att förstå människor som känner sig helt urlakade på energi. I mitt fall är det förklarligt och förmodligen övergående. Dessutom är jag inte ett dugg stressad just nu.

IMAG2916
Min man, som bara ligger still efter ett redigt träningspass.

Värre med alla andra. Den här nästan symptomatiska stressen jag ser runtom mig. Vad beror den på? Är det den ständiga informationsströmmen från sociala medier? Bilden som byggs upp via olika kanaler om det perfekta livet. Du ska göra karriär, vara en pedagogisk, närvarande förälder, ha ett snyggt, välstädat hem, en välklädd, vältrimmad kropp, stort umgänge… Listan tar inte slut. Den kan göras hur lång som helst och det krävs idag ett sjujäkla filter för att inte drabbas av alla oskrivna krav. Eller känslor av otillräcklighet när vi inte lever upp till dem.

I veckan har jag jobbat med Basal kroppskännedom. Det är en sjukgymnastisk behandlingsmetod som används främst för dem som som kämpar med psykisk ohälsa eller långvarig smärta. Men egentligen tror jag att vi alla skulle må bra av en dos kroppskännedomsträning. Jag håller i gruppbehandling för människor som drabbats av utmattningssyndrom eller lider av stressproblematik eller smärta. Ofta hänger det ju ihop. Långvarig stress kan ge smärta, spänningar och massor av andra fysiska reaktioner och långvarig smärta leder ofta till sömnsvårigheter och nedstämdhet.

Mycket enkelt handlar behandlingen om att genom kroppsrörelser istället för samtalsterapi försöka få hela människan i balans. Vi jobbar med andning, hållning, avspänning, muskelkontroll, etc. I mycket liknar Basal kroppskänndom de uråldriga metoderna Qi gong och Tai chi som använts inom traditionell kinesisk medicin i årtusenden. När i bli för stressade eller mår psykiskt dåligt på annat sätt förlorar vi kontakt med kroppen. Vi känner inte att vi sitter med uppdragna axlar och biter ihop käkarna. Vi märker inte att vi hämmar andetaget och slutar pendla med armarna när vi går. I mycket handlar behandlingen om att “landa” i sin kropp återfå kontakten med den. Jag vill poängtera att det inte är stressen som gör oss sjuka. Stress är ju en helt naturlig reaktion på livets utmaningar. Det är bristen på återhämtning som bryter ner oss.

Under gruppträffarna brukar vi också dela knep för att hitta balans och må bra. Många må-bra-tips som vi får genom media handlar om mat och träning. Jag vill råda till att börja fokusera på annat än bara näringsinnehåll och träningstimmar. Ofta skapar det bara mer stress och förstärker kontrollbehovet. Min största erfarenhet är att vi måste våga släppa kontrollen och sänka ribban för att kunna slappna av. Våga kasta oss ut i det okända med inställningen att det reder sig. Saker har tendens att göra det. 🙂 Jag vill inte bagatellisera och få det här att låta enkelt. Det är det inte. Men en avspänd inställning är en bra början! Lycka till och sköt om er så länge!

DELA

Om bloggen Äventyra mera

Jag heter Moa och är en backpackersjäl som med min livskamrat har rotat mig i min hemstad. Med två barn och ett tredje på väg lockas jag fortfarande ut på äventyr – men inte nödvändigtvis vidlyftiga! Jag skriver om min passion för pudersnö och yllekläder. Om hur jag lapar energi framför brasan, varför jag packar plastpåsar och kladdnötter och om friheten att kunna bära barn i obanad terräng. Både privat och i mitt jobb som sjukgymnast möter jag alltför ofta nerstressade föräldrar. Här vill jag också dela mina bästa tips för att balansera äventyrstörsten, vardagen och behovet av vila. Jag vill inspirera till att släppa prestige och kontroll, sänka ribban och våga kasta sig ut i det okända! Välkommen!
Föregående artikelDen ena efter den andra…
Nästa artikelInte ett offer för sin sjukdom