Drömmar avslöjar krisen

901

När man är gravid har jag förstått att man drömmer mycket. Jag har nog bearbetat mycket i mina drömmar sen jag blev gravid. Det känns som att det kommer perioder med olika saker. Första tiden så drömde jag ofta att Daniel lämnade mig eller att han försvann/dog. Dessa drömmar växlades med att jag nästan alltid träffade någon av mina gamla kärlekar. Många gånger när jag vaknade efter dessa drömmar kändes det som att jag testade mig själv medan jag sov. Som att nu hade det verkligen blivit allvar mellan mig och Daniel, så här långt har jag aldrig gått med någon tidigare. Var jag verkligen redo för att skaffa familj och binda mig så “hårt”?

Nästan varje morgon upprepade jag orden “det var bara en dröm”. För drömmarna ledde ofta till ångest. Antingen ångest av att jag utsatt Daniel för något eller ångesten av att Daniel inte fanns längre. I en dröm som jag hade så dog Daniel när vi hade två barn i kanske 5 års åldern. Hela livet gick jag och väntade på att få “kontakt” med honom igen. Jag jobbade aldrig mer, slutade lämna hemmet och när jag var typ 80-90 år så ville barnen att jag skulle sälja huset, men jag kunde inte lämna huset ifall att Daniel skulle visa sig, det var ju där jag bodde när han “försvann”. Han hade trillat i och drunknat i en vårflod. Hela livet ägnade jag åt att vänta på honom. Till och med barnen betydde inget eller ja, jag såg till att de hade mat osv. Men jag gav inte dem den kärlek de förtjänade eller den uppmärksamhet som de borde fått. Jag var bara helt besatt i att få se Daniel igen. Det var som att om jag var i huset så kändes det som att jag hade han nära mig, även om jag inte hade sett honom på många år. Jag ville inte lämna huset. Allt i huset var en del av Daniel.

De flesta nätter kämpade jag. Var mer trött när jag vaknade än när jag somnade. Sen som pricken över i:et så har man ju som gravid redan svårt att sova. Så nätterna blev jätte jobbiga i början. De fösta månaderna var verkligen en ren plåga.

Nu har drömmarna förändrats, men det känns fortfarande som att jag bearbetar en hel del under min sovtid. Nu har kroppen vant sig att det aldrig blir en hel natts sömn, jag får ofta sova i omgångar. Nån timme här o där.
Men nu drömmer jag sällan att Daniel dör eller är otrogen eller om mina ex. Nu har drömmarna förändrats. På nått sätt känns det som att jag bearbetar hela mitt liv när jag sover. Men i olika etapper. Nu är jag inne på familj och vänner. Har drömt om familjen ett tag nu. Även döda släktingar har dykt upp i mina drömmar. Farfar är en person jag inte kan minnas att jag drömt om alls, sen strax efter begravningen. Men nu dyker han upp i drömmarna, flera år senare.

Här om natten höll jag och Daniel på att fylla hela vår trädgård med partytält. För att alla skulle ha plats att bo någon stans. Hela familjen och halva släkten var på väg att flytta in hos oss. Även en del gamla vänner. En del vänner som kommit och gått genom livet.

Det känns som att jag på någe vis går igenom en livskris, fast jag inte mår dåligt av den eller märker av den speciellt mycket när jag är vaken. En del saker är sånt som kommer som glimtar under dagen. Så det känns som att man bearbetar mycket just nu. Som att hela ens liv plötsligt har en stor betydelse för framtiden. På sätt o vis så är det ju hela ens liv som har format en till den man är idag. Så det är klart att livet påverkar ens liv idag. Men det är inte riktigt så det känns. Mer som att alla mina val helt plötsligt fått betydelse idag, nu, här. Som att “Är jag mogen/redo för detta?”, “kommer jag att klara det?” eller “är jag rätt person att bli mamma?”…

Bjuder på en höstbild på vårat hus….

DELA

Om bloggen Soffiproppan

Halloj, Sofie här. Ser med nyfikenhet på livet och på världen. Har passerat 30 sträcket och är snart närmare 40 än 30, så där mitt i livet brukar många säga. Strävar nu efter ett liv med så få begränsningar som möjligt. Uppskattar lite äventyr, men även relax på fritiden. För några år sedan träffade jag en kille som jag kände "han vill jag veta mer om" om. Våren 2015 flyttade vi till hus. Sen på skottdagen friade jag till min karl och fick det bästa svaret, "så klart att jag vill". Så nu planeras bröllop till sommaren 2017 och vi har nu bestämt oss för att bli en familj på riktigt. Nu väntar vi tvillingar. Var gärna med på vår resa om du vill.
Föregående artikelTvestjärtar
Nästa artikelVad beror graviditetsklåda på?