Som vågor på ett öppet hav

1433

Det känns helt galet med allt runt omkring eller ska man säga allt som händer i mig?

Illamåendet åker upp o ner. Men över lag känns det bättre nu. Förra veckan var verkligen hemsk. Mådde så fruktansvärt illa. Det var till och med så att jag vaknade flera gånger på nätterna på grund av illamåendet. Men nu får jag sova hela nätterna. Illamåendet på dagarna går upp och ner.

Där emot det här med känslor…  Jag nästan tvingas berätta för folk i vissa situationer att jag är gravid, för att det helt enkelt är pinsamt att gråta i den situationen. Jag får verkligen anstränga mig för att inte känna efter när folk pratar. Jag gråter om något är vackert, jag gråter om det är sorgligt, jag gråter om jag får höra om någon som kämpar sig igenom något, jag gråter när något är kärleksfullt osv. Ibland helt ologiskt och där av pinsamt. Men ni kan ju förstå hur ofta man utsätts för att antingen gråta eller stå med tårfyllda ögon. Som här om dagen började jag gråta när vi på jobbet hade en kurs om personalens mående och alla fick berätta vad de upplevde jobbigt på jobbet. Som tur var så kom inte tårarna för än det var avslutat och nästan alla hunnit där ifrån. I det läget så kände jag att jag var tvungen att berätta att jag inte skulle gråtit egentligen och att det troligtvis beror på mitt hormonpåslag, från graviditeten. Phu, hade ju inte tänkt berätta för någon på jobbet än. Känns lite väl tidigt. Nu hoppas jag att det stannar mellan oss och att det inte sprids.

I övrigt så känns det här med känslor som en vågigt hav just nu. Det går upp och ner. Igår va nog första gången jag för ett ögonblick kände att jag tog in att jag är gravid. Det är fortfarande svårt att förstå. Vissa stunder undrar jag om det är sant eller om jag bara drömt det. Så det är fortfarande ganska overkligt.

Sen är man ju lite barnslig och på nått sätt är lite nervös för dessa första 12veckor. Vågar man vara glad och lycklig över att vi är gravida? Tänk om det händer något, då skulle ju allt bli så mycket jobbigare om man tagit ut lyckan. Så nu går man (läs jag) nog o håller tummarna för att allt ska gå bra.

Daniel tror jag kommer ha svårt att connecta till känslan på ett tag. Han är glad för att vi väntar barn och det märks att han gillar det. Speciellt när han ringer på dagarna för att diskutera något kring bäbisen. 🙂 Men det är som sagt en annan känsla att helt connecta med det och det tar nog en stund innan man verkligen fattat…

DELA

Om bloggen Soffiproppan

Halloj, Sofie här. Ser med nyfikenhet på livet och på världen. Har passerat 30 sträcket och är snart närmare 40 än 30, så där mitt i livet brukar många säga. Strävar nu efter ett liv med så få begränsningar som möjligt. Uppskattar lite äventyr, men även relax på fritiden. För några år sedan träffade jag en kille som jag kände "han vill jag veta mer om" om. Våren 2015 flyttade vi till hus. Sen på skottdagen friade jag till min karl och fick det bästa svaret, "så klart att jag vill". Så nu planeras bröllop till sommaren 2017 och vi har nu bestämt oss för att bli en familj på riktigt. Nu väntar vi tvillingar. Var gärna med på vår resa om du vill.
Föregående artikelFredagsmys!
Nästa artikelHalsbränna