Detta inlägg kommer helt och hållet att handla om mig och min väg efter snittet. Jag fick enormt dålig information efter mitt kejsarsnitt och tänker därför dela med mig av Min erfarenhet, vilken väg jag gått, hur det funkat för mig och tips/råd jag fått.
För dig som tecknat gravidförsäkring:
För det första vill jag råda alla som tecknat en gravidförsäkring att höra med dem om du kan få ersättning för ditt kejsarsnitt. Jag gjorde ett så kallat akut kejsarsnitt, det fick jag ersättning för från min gravidförsäkring.
Smärta och smärtstillande:
Precis efter ett kejsarsnitt så har man ganska ont. Men det är ju inte konstigt, man är nyopererad. För mig räckte vanliga värktabletter, som går att köpa receptfritt. Jag använde alvedon och naproxen. De tog jag 4 ggr per dygn under första veckan. Sen började jag trappa ner. Behövde dem bara några dagar till efter första veckan.
Så kanske efter 10 dagar var smärtan så pass låg att jag klarade mig utan smärtstillande. Detta kan te sig väldigt olika från person till person.
Att röra sig:
Jag fick ingen information om vad man skulle och inte skulle göra de första dygnen. Så jag körde på, lite mer än vad man skulle och pressade mig själv att klara mer hela tiden. Men jag tror att det hjälpte mig tillbaka snabbare. De på BB sa att de var fascinerade över hur snabbt jag kom tillbaka.
Efter bara några dagar kunde jag sitta i skräddare med framåtböjd kropp. Det hörde tydligen inte till vanligheten på BB. Men jag tror att det är enormt viktigt att försöka leva ”normalt” när det gäller rörelser så snabbt man bara kan.
På kvällen efter operationen så ville de att jag skulle stå upp, så jag tog hjälp av allt jag hittade för att kunna få stöd när jag skulle resa mig. Men det gick. Även om det kändes som att jag inte riktigt klarade det så kunde jag stå upp. Jag låg gärna så att det kändes som att det sträcktes i såret. Men det fick inte mer än precis börja sträcka, så att jag inte riskerade att dra upp det igen.
Dagen efter bad de mig testa att gå på toa. Så det gjorde jag. Sen två dagar efter operation sa de att jag skulle försöka gå. Så det gjorde jag. Ökade hela tiden på avståndet. Jag kunde första gången jag tog en promenad bara gå typ 4-500 meter, sen satte jag mig för att vila. Sen fick jag gå tillbaka till avdelningen. Men det kunde jag öka på och jag kunde för varje dag gå snabbare.
För mig var det viktigt att försöka komma tillbaka och bli så ”normal” som möjligt igen. Kunna ta promenader var mitt mål. När jag varit hemma i en vecka från BB så var jag ut på en långpromenad, som tog ungefär 1 1/2 timme. Jag kände att det var ansträngande för kroppen. Man det gick bra och jag har återhämtat mig bra. Jag har försökt att begränsa mig så lite som möjligt.
När de tog bort det stora ”plåstret” från såret frågade jag om jag fick ha stripes kvar, bara för att jag skulle kunna känna mig tryggare med att röra mig. Stripsen hade jag kvar till dag 12. Sen kände jag mig lugn med att ta bort dem. Så mitt tips är att röra sig så mycket man bara vågar, tänj lite på gränsen men stanna upp om det gör för ont.
Blödning:
Jag har ingen tidigare erfarenhet kring hur mycket man blöder efter en förlossning, men vad jag hört av mina bekanta så verkar man inte blöda mer för att man snittat. Man blöder för att man varit med om en förlossning. Och man blöder ganska mycket. I början så var det vanligt att man ”födde” blodklumpar när man var på toa. Det kändes som att man värpte ägg, när en sån klump med levrat blod passerade ut. Det plumsade till och med i toaletten efter den. Dagen efter rann blodet längst benen när jag tog av min bindan för att duscha.
Första dagarna blöder man så mycket att man behöver extremt stora bindor. Man lever på bindor (som liknar blöjor) och nättrosor från sjukhuset. Men när man närmar sig en vecka efter snittet så räcker det med nattbindor. Det är normalt att blöda mellan 6-10 veckor. Har man inte slutat blöda efter tio veckor så ska man kontakta gyn/gynakuten.
Under tiden som man blöder ska man inte bada och man ska skydda sig om man har sex, för att minska infektionsrisken.
Andra vanliga biverkningar:
För mig så har jag fått känselbortfall, främst ovanför snittet. Det är vanligt men de säger att de flesta får tillbaka känseln med tiden. Men alla jag känner som har snittat (som jag pratat med det om) har fortfarande känselbortfall. Så det verkar vanligare än vad de berättar.
En annan biverkan som jag inte vet om det kommer av snittet eller om det kommer från epiduralen är en vad jag gissar en nerv som klämts. I mitten av ljumsken och ner på halva låret, där känns det som tusen nålar ibland när jag ställer mig upp. Och känseln i det området är annorlunda. Som att den är domnad.
Träning och restriktioner:
Efter operation så kan man börja med promenader och när man orkar kan man börja med lätt träning. Men man ska vänta med tung/tuff träning till 6 månader efter operationen. Det är noga att man inte börjar träna magmusklerna tidigare heller. Alltså tidigast sex månader efter operationen, så att de inte läker ihop fel. Läker magmusklerna fel så kan man inte rätta till det utan att behöva operera. Och det gör dem inte vanligtvis. Så håll dig borta från magträning. Det är tillräckligt att sätta dig upp i sängen utan stöd (vilket man ska undvika i början, men det visste inte jag, så jag körde på ändå).
Man ska heller inte bära mer än vad barnet (när man fått tvillingar eller fler ska man utgå från vad ett barn väger) väger. Så låt bli att bära de tunga matkassarna eller släpa omkring på dammsugaren som kräver en viss typ av belastning av magmusklerna. Så det första halvåret är det viktigt att man tar det ganska lugnt och försiktigt. Men det är bra att röra på sig och träna lättare träning.
Skönhetsmässigt:
Alla jag känner som jag pratat med om snittet säger samma sak kring detta. Snittet lägger de strax ovanför könshåret och där får man för alltid en ”blubb”. Magen ovanför kommer alltid bubbla ut ovanför såret. Jag har kompisar som tränat länge för att få bort den blubben, men den försvinner aldrig. Den har man kvar för alltid.
Sen en annan sak som jag blev lite ledsen över. Jag var så nöjd med att jag inte fått en enda bristning på magen. Men på operationen så gav de mig bristningar. Jag fick förklarat för mig hur det gick tillväga och förstod sedan en smärta jag hade och varför jag hade fått massa bristningar. De lägger snittet vågrätt, sen tar de tag i magmusklerna och drar isär dem på mitten (lodrätt), så att de ska få mer plats att kunna dra ut barnen på. Det gav mig massa bristningar i mitten på magen, ovanför och under naveln. Den ”strängen” under naveln, ner till såret var dessutom enormt öm på mig efter operationen.
Sen har man ju som alla efter en förlossning den där underbara degmagen. Huden är för stor och magen är som en degklump. Men det minskar hela tiden.
Vikten hade för mig kommit tillbaka till min startvikt efter två veckor. Men magen är fortfarande degig efter snart två månader. Det dröjer nog innan det kan arbetas bort.
