På förlossningen får man ta med en stödperson om man vill. Man kan alltså ta med sig någon mer utöver sin partner. Totalt får man vara tre personer, när det är dax att föda.
Jag valde att ha med en av mina närmaste vänner. Hon stod ajour sista en eller två månaderna.
Jag hade valt att ha med denna kompis av flera anledningar. Jag funderade över vilka personer jag skulle kunna tänka mig att jag kunde finna stöd i. Jag känner ganska många människor men tyvärr känner jag inte så många personer som uppfyllde de ”krav” jag hade på denna person.
För mig handlade det om att denna person måste uppfylla detta:
– Kunna säga ifrån ordentligt och inte vara någon som kan bli överkörd. Helt enkelt nån med skinn på näsan.
– Lyssnar och är lyhörd, så att den kan få fram det jag önskar och eventuellt driva igenom det.
– Är en omhändertagande/prestigelös person. Som bryr sig om mig och som kan se vad som behövs.
– Som jag känner mig trygg med, jag ska ändå vara i mitt livs mest utsatta tidpunkt. Jag ska kunna vara helt naken och ”äcklig” inför denna person.
– Någon som jag kan lita på. Som gör det jag ber om.
– Någon som Daniel känner sig trygg med också. Han kanske kommer behöva denna person minst lika mycket.
– Bor i närheten, så att den hinner in när det väl är dax.
– Har körkort och färdmedel, så att de snabbt kan ta sig in och inte är beroende av kommunala färdmedel.
– Som kan släppa allt när det är dax och som kan komma.
– Får gärna ha egna barn, så att de vet vad man går igenom på en förlossning. Någon som man kan ställa frågor till och diskutera det som händer med.
Efter att ha satt dessa punkter så fanns det inte många kvar som jag kunde fråga. Så Lee blev ett självklart val och hon var glad att jag bad henne. Så det fick bli henne.
Bilden är från förra sommaren när vi var på brudar, bågar och bubbel i Västervik.
