En fördel med att vänta tvillingar, enäggstvillingar, är att man blir igångsatt lite tidigare. Så senast v38+ ska man få en igångsättning. Nu har vi äntligen fått tid för igångsättning. Vi hade sån tur att vi fick v37+0, den första dagen som de anser att barnen är ”färdigbakade”.
Det känns som enorm lättnad att ha ett senast datum. Det kan ju hända tidigare. Men nu vet vi att senast 37+0 kommer det att startas. Sen kan det ju ta ett par dagar om man har otur. Men jag sätts iaf igång och vi åker in till förlossningen för att komma hem från sjukhuset med våra barn, senast v37+0.
Det är verkligen nedräkning nu. Även om det kan hända innan och är inte helt ovanligt att vi tvillingföräldrar föder tidigare, så har vi fått ett senast datum.
Nu känns allt som är tungt aningen enklare. Nu kan man stå ut på ett annat sätt. Daniel ger hela tiden som svar nu (när jag berättar hur jobbigt det är med graviditeten) att det bara är två veckor kvar.
Nu är det bara (max) ett ultraljud kvar. Det är två inbokade besök hos barnmorskan och två extrabesök för att lämna prover. Sen är vi framme. Det kommer gå så snabbt.
Som läkaren förklarade för mig så finns det olika steg för igångsättning. Beroende på hur ”mogen” man själv är.
– Första steget är att man får tabletter varannan timme för att mjuka upp tappen. Detta tror jag att man max kunde få under 16 timmar.
– Andra steget är att de för in som en slang mellan moderkakan och bäbisen som de blåser upp som en ballong (dock inte så stor), den drar de sen i lite då och då till den ”ploppar ut” av sig själv. Då har de hjälpt en att öppna sig. Och tappen kommer nu att vara öppen ett visst antal cm (minns inte exakt hur många).
– Tredje steget är att man får dropp för att starta värkarbetet.
Om jag förstod det rätt så spräcker man hinnorna, så vattnet går innan steg tre.
Men min tapp har varit mjuk i flera veckor, så jag gissar att jag hoppar in på steg två eller möjligtvis att jag får någon/några enstaka tabletter för att de ska kunna få in slangen, då tappen ändå är helt sluten än.
Ska bli spännande allt det här. På ett sätt är man ju så oförberedd. Vad är det som väntar en? Kan man någonsin vara förberedd? Varje barn är ju olika, precis som varje graviditet är olika. Det känns på något sätt så overkligt.
Medan man på ett annat sätt ändå är så förberedd som man kan bli. Vi har förhoppningsvis köpt allt som behövs och förmodligen lite mer. Vi pratar både om hur vi ska lösa saker och hur livet kommer se ut när vi kommer hem. Det känns som att vi ändå är förberedda, så gott det går som förstagångsföräldrar.
Alla har så mycket åsikter och så mycket tips som de tycker att man ska ta efter. Men där tänker nog både jag o Daniel lika. Vi hör vad alla säger och vi kan ta det med oss. Men om det blir aktuellt eller kommer att fungera för oss, det återstår att se.
Spännande ska det bli…
Max två veckor kvar…
