DSC_0837Vad skriver man om i sitt första inlägg? Jag har funderat lite fram och tillbaka, men tänker att jag på något sätt ska börja från början.

Förra året började jag och min sambo på riktigt att prata om att skaffa barn. Vi kände båda två att vi förmodligen aldrig kommer känna att “nu är det ett bra tillfälle”. Vi vill båda ha barn, vi vill båda skaffa familj med varandra, men båda är “gamla och bekväma”, så när blir det en bra tidpunkt att bli gravida? Så vi sa, efter nyår börjar vi försöka oavsett. Men till nyår hade jag bestämt mig för att sälja min butik. Så vi sköt upp det igen, till jag fått en vanlig anställning.

Så när jag sålde butiken och enligt tradition var vi framme vid den enda dagen som jag får fria på, skottdagen. Så jag friade till min sambo och fick det bästa svaret nånsin. Han sa “det är väl klart att jag vill”.

Så började vi planera bröllop. Bröllopet blev bestämt till nästa sommar. Då kom frågan upp igen, graviditet. Vill jag vara gravid på bröllopet. Massa velande fram och tillbaka. Hur ska vi nu göra? Det blev många kvällar och helger till denna diskussion. Jag hade nu ett jobb. Så skulle jag sluta med preventivmedel eller inte? Min sambo sa först “det spelar ingen roll, du får bestämma”. Men då frågade jag honom om han ville vara nykter på bröllopet för att vi eventuellt har en bäbis då. Då blev diskussionen lite annorlunda. Kändes som att hur vi än gör så blir det inte bra.

Jag började nu forska i hur det har betydelse för barnet eller inte om vi är gifta. Under mitt forskande fick jag fram att om man är ogift så enligt lag tillfaller halva huset barnet om någon av oss dör. Då får barnet en förmyndare och den förmyndaren kan begära att huset ska säljas, har då inte den levande av oss råd att köpa ut barnet så är vi tvungna att flytta. Och denna bit går inte att skriva bort med nå papper. Så helt plötsligt kändes det relevant att vara gifta innan vi får barn. Både för barnets trygghet och vår. Så där bestämde vi oss för att vänta.

Jag bokade in en ny tid till barnmorskan för att diskutera preventivmedel. Väl där får jag information om en sak som jag glömt bort. Jag har endometrios och om man har endometrios minskar chansen ytterligare till att kunna få barn efter 35 års ålder. Jag blir 35 nästa år. Varför kunde inte livet bara få vara enkelt kring detta?

Tog med mig det hem. Nu kände jag mig tvungen att börja försöka. Tänk om vi väntar ut tiden så att det blir för sent om vi väntar till efter bröllopet. Nu blev det bestämt vi börjar försöka. Dagen efter besöket hos barnmorskan slutade vi använda preventivmedel. Ingen av oss ville riskera att bli barnlösa.

Så här några månader efter besöket hos barnmorskan känns det som att hon kanske gav oss knuffen vi behövde för att ta steget. Nu är vi båda nöjda och tillfreds med att försöka. Och vi får ta bröllopet som det blir. Det enda jag är rädd för är om födelsen kommer någon dag innan bröllopet eller på bröllopet.

Så jag tänkte nu dela med mig av vårat liv med dessa två milstolpar framför oss. Välkomna att läsa om oss om det lockar dig.

Bilden är från semestern, när vi bergsklättrade…tyckte den passade bra till detta inlägg.

DELA
Föregående artikelGalenpanna!
Nästa artikelEn septemberdag

Om bloggen Soffiproppan

Halloj, Sofie här. Ser med nyfikenhet på livet och på världen. Har passerat 30 sträcket och är snart närmare 40 än 30, så där mitt i livet brukar många säga. Strävar nu efter ett liv med så få begränsningar som möjligt. Uppskattar lite äventyr, men även relax på fritiden. För några år sedan träffade jag en kille som jag kände "han vill jag veta mer om" om. Våren 2015 flyttade vi till hus. Sen på skottdagen friade jag till min karl och fick det bästa svaret, "så klart att jag vill". Så nu planeras bröllop till sommaren 2017 och vi har nu bestämt oss för att bli en familj på riktigt. Nu väntar vi tvillingar. Var gärna med på vår resa om du vill.