Familjen…

2489

Som jag i stort sett var säker på så visade gravtestet att vi väntar barn. Då vi bjudit över Daniels föräldrar och mamma på middag i söndags, igår, så bestämde vi oss för att berätta för dem då.

Helgen blev fylld med spänning och förväntan inför söndagen. Mamma bestämde sig för att komma till oss redan på lördag kväll. Som tur var så var varken jag eller Daniel hemma på kvällen. När vi kom hem hade mamma redan lagt sig. Men hela söndagen fick vi lossas som om inget ovanligt hänt. När Daniels föräldrar kom så kunde vi inte vänta så länge till. Vi hade tidigare köpt en liten present till dem (som du ser på bilden), så vi sa att vi köpt en liten present och att de var tvungna att öppna de samtidigt. De fattade snabbt vinken och frågade om det var sant. Sen blev det känslostorm, gråt, skratt, massa kramar, grattade och resten av kvällen fylldes med massa prat och planering kring en bäbis. Mina syskon fick veta tidigare samma dag och pappa fick veta någon dag tidigare, eftersom att han inte kunde komma.

Nu försöker vi landa i detta. Båda är glada och planerar på båda lika och olika sätt inne i huvet. Det blir en hel del prat om bäbis, bäbissaker, framtid, vad som behövs fixas i hemmet innan ankomst och mycket annat. Vi har båda svårt att helt ta in det, det tar väl lite tid innan man förstår till 100% att det är verkligt. Men mitt illamående påminner mig ständigt om vad som är på gång.

Nu är det inte bara bröllop att tänka på, det blir barn och kanske även ombyggnad eller iaf mindre byggnationer som behövs i och utanför huset.

Det blev en väldigt känslomässig helg. Så det känns ju inte direkt som en “lugn” helg, fast den ändå var ganska så lugn.