Vissa nätter är jobbigare än andra. Vi la oss tidigt igår eftersom att ingen av oss mådde riktigt bra. Tre gånger vaknade jag innan ett av att jag har ont i magen. När jag vaknade nu sista gången så hade jag svårt att somna om. Till slut kollade jag på klockan, strax efter ett. Då blev jag verkligen störd. Hade jag vaknat så många gånger på så kort tid. Jag började fundera på att ringa sjukvårdsrådgivningen. Men samtidigt är man lat o känner att jag orkar inte åka iväg och hur länge ska man sitta på akuten sen då. Man börjar tänka på allt som ska göras imorgon. Jag får mindre sömn. Är det värt att ringa sjukvårdsrådgivningen. Om de säger ”åk in”. Ska jag då väcka Daniel eller ska jag bara åka iväg? Nån stans så känner jag det där ”det brukar ju aldrig vara något iallafall”.
Jag klev iallafall upp och gick på toa, i hopp om att det skulle minska smärtan. Nu har jag lagt mig på soffan i hopp om att allt ska börja kännas bra och att jag ska känna sparkar/fosterrörelser som vanligt igen. Skulle vilja gå o lägga mig igen. Men jag är inte helt trött, även om jag inte är helt pigg heller.
