En sak som jag vill ta upp och dela med mig av. Det är lite ”spy” varning, men jag behöver få detta ur mig och jag vill att människor tänker på detta ett par varv innan de gör samma grej.
När man börjar berätta för vänner och familj att man börjat försöka så är det typ 80-90% av alla som ger en samma fras. Och jag är SÅ less på den. Det är orden ”tänk på att det kan ta tid, räkna med minst ett år”.
Jag vet att de egentligen menar väl när de säger det. Men för mig är det ord som jag tillslut blir allergisk mot. Första gången jag hörde orden var det helt okej. Men när ens vänner och familj börjar tjata om det, då blir jag så allergisk att jag har lust att krypa ur min egen hud. Det irriterar så mycket så jag börjar fundera på om folk inte lyssnar på vad jag säger. Det är väl klart att vi vill ha barn, vi försöker ju. Men vi vet att det kan ta en månad men även 7 år att bli gravida, ja egentligen hur lång tid som helst. (Dessa två alternativ finns i vår bekantskapskrets.) Så vi känner ingen press kring när det ”måste” ske. Det kommer när det kommer. Men det är klart att vi varje månad är nyfikna. Och det är klart att vi även tänker framåt. Hur gör vi om vi hunnit få en liten knodd till bröllopet? Hur gör vi om vi är i nionde månaden på bröllopet? Men vi har blött o stött lite kring det. Och jag vet inte om det är det som får folk att reagera med att säga åt oss att inte ha bråttom, att det kan ta tid att bli gravida. Vi är fullt medvetna. Vi har med alla olika alternativ i beräkningen. Sen vet vi att om vi fått barn eller om vi är gravida under bröllopet så är det inget som kan planeras eller skapa alternativ för. Då alla graviditeter är olika och man mår extremt olika. Så vi tar allt som det kommer bara.
Men de orden har gjort mig galen. Alltså, inte för att jag har bråttom, utan för att det känns som att alla som säger det, säger det för att de inte lyssnar på mig, de förstår mig/oss inte.
Jag är inte stressad kring att bli gravid, inte min sambo heller. Det kommer när det kommer. Men det är klart att vi väntar på att få bli familj. Det är ju det vi vill.
Bilden är från en promenad jag tog kring lunchen idag. Var för övrigt superskönt att åka iväg en liten stund. Stannade på vägen och köpte med lite att äta, åkte ut i ett naturreservat och satte mig nere vid vattnet och åt. När jag hade ätit upp strosade jag runt en liten stund och njöt av den vackra omgivningen. Kan jag verkligen rekommendera andra att göra på sin lunch. Blev en paus från allt. Verkligen välgörande.
