“Alla känner inte tomtebolycka”

1952

Att bli förälder är förknippat med förväntningar, lycka och omtumlande känslor. Men trots föräldragrupper, många besök på MVC och månader av googlande kan det dyka upp saker och känslor som man inte hade förväntat sig.

Förlossningar beskrivs som superlätta, amningen fungerar direkt och en omedelbar, himlastormande kärlek till sitt barn infinner sig i samma ögonblick som barnet föds. Det är ungefär den bilden många får av att bli förälder. Verkligheten kan dock vara en annan.
I vår artikelserie i tre delar berättar föräldrar öppet och personligt om saker som de önskar att de visste innan de fick barn.

 

Sabina, 33 år, två barn:
“Jag hade velat veta mer om att sluta amma. Vi fick information om hur viktigt det är att amma och allt man skulle tänka på. Men ingen berättade hur man skulle gå tillväga för att sluta. Jag hade aldrig tänkt på att det inte bara var att sluta, utan att man skulle trappa ner. Brösten blev svullna och gjorde ont. Jag hade räknat med att det skulle vara lättare att sluta än vad det var. Hade önskat mig mer information om det så att jag hade varit mer förberedd.”

Therese, 38 år, ett barn och ett andra på väg:
“Alla känner inte tomtebolycka så fort bebisen kommer ut. Och vet du, det är okej. Det är okej att inte känna himlastormande kärlek så fort du ser de där små ögonen titta på dig. Det är okej att mest vilja gråta och önska bebisen tillbaka in i magen. Alla får inte starka mamma/pappa-känslor på en gång, för vissa tar det lite tid. Var bara uppmärksam på om du mår väldigt dåligt eller om det inte vänder, då kan du ha drabbats av en förlossningsdepression. Prata i så fall med BVV.

Det är inte bara att amma. Amning är en hel vetenskap men om man är lite påläst i hur det faktiskt funkar med mjölkproduktion och så vidare kan det bli något superbra. Men du, du har mjölk så det räcker till ditt barn och bara för att ungen vill bo vid bröstet den första tiden betyder det inte att den inte är mätt eller att du inte har tillräckligt med mjölk, oavsett vad BVC-tanter, svärmödrar eller ‘välmenande’ andra säger.

Det finns något som heter efterbörd, som kommer efter förlossningen. Bli inte chockad om du står i duschen efter förlossningen och det kommer ut en stor slemmig blodklump ur dig. Du håller inte på att förblöda, det är bara efterbörden. Lite äckligt, men inget farligt.”

Christin, 37 år, ett barn:
“Det hade varit bra att veta hur sårbar man kan bli under den första tiden. Det kan hålla i sig nästan ett helt år. Och i förlängningen önskar jag att någon sagt till på skarpen att man skulle lyssna på sina egna instinkter.”

Maria, 36 år, två barn:
“Jag önskar att någon berättat för mig vad som händer när inte allt blir riktigt som det ska. Jag blev akutsnittad på grund av havandeskapsförgiftning. Det blev en chock. Inget jag fått hört och lära mig på föräldrakursen var till någon användning alls. Jag blev jättesjuk och min dotter hamnade på Neonatalavd. Fick inte ta emot henne vid förlossningen. Ingen bebis upp på magen som försökte amma. Istället hamnade hon på Neonatalavd med sond. Tog många timmar innan jag fick ha henne hos mig. Hon stannade där några dygn. Jag hade ju förväntat mig att hon skulle ligga nära och få känna mamma. Som ny mamma och nyförlöst trodde jag att hon skulle få men för livet av att inte fått ha varit hos mig “från början” Sen önskar jag också att någon sagt att man inte ska lyssna på alla förståsigpåare. Vill du inte mata ditt barn med Pringles vid ett års ålder så är det så!”

Ann-Cathrin, 42 år, ett barn och tre bonusbarn:
“Lyssna på dig själv och tro på att man gör rätt! Finns ingen instruktionsbok för detta. Som yngst i syskonskaran och med äldre föräldrar var ju jag nästan totalt oduglig som förälder. Man skaffar inte barn för att ta död på dem som en del trodde.”

Hanna, 35 år, två barn:
“Jag önskar att jag visste att man kan få hemorrojder under själva krystfasen (även om man klarat sig genom graviditeten), att det finns bra salvor och att de går tillbaka snabbt (även om det står om operationer när man googlar). Tack till bloggen Hormoner & Hemorrojder för att ni finns och lyfter såna här saker! Det hade också varit skönt att veta att barn är väldigt olika, att en del bebisar inte vill vara nån annanstans än i famnen och amma ungefär hela tiden medan ens kompis bebis sov hela nätter redan som nyfödd.
Jag skulle också önska att fler kände till att man kan vara superledsen några dagar efter förlossningen och att det är helt vanligt men att man ska be om hjälp om det inte går över.”

Per, 37 år, ett barn:
“Jag hade behövt veta lite mer angående barnets utveckling och hur man hanterar konflikter med de små.
En del står i böckerna man får av BVC men långt ifrån allt.”

Läs del två här!

Läs del tre här!