Natt på sjukhuset

1316

Jag fick sova 5 timmar i sträck! Det har jag inte gjort på flera månader för att jag hela tiden måste gå på toa. Nu är klockan 03.26 och jag ligger här och lyssnar på min rumsgrannes snarkningar. Visste faktiskt inte att snarkningar kan ha så många olika typer av ljud. Samtidigt. Om jag blundar och fantiserar hårt kan jag nästan låtsas att jag är i en djungel och det är MASSOR med olika vilda djur utanför. Nästan. Nej, nej, jag håller inte alls på att bli knäpp av hans snarkningar. Men bättre än förra gången jag var låg inlagd, då var det en äldre man som skrek rakt ut i smärta och ilska ungefär varannan minut. Det var värre, mycket värre.

Så uppdatering:

Fortfarande mycket dålig. Fick göra koloskopi, aj, blä. Mest för att kirurgen ska veta hur vi ligger. Han var nöjd, och sa att vi ska invänta att medicinerna tar. (Man kan förresten opereras när man är gravid, inga problem sa dom – nu diskuterades det inte ingående, men det var lugnt iallafall. Skönt.)

Men kortisonen har inte riktigt tagit så fort som alla (inklusive jag) trodde. Men jag har känt mig lite bättre. Imorgon om provresultaten ser bättre ut sätts sk rescuebehandling in med nån variant av Remicade – biologiskt, monoklonal antikropp, preparat. Jag har gått på den förr, men slutade för att jag fick ledvärk. Det känns ju töntigt nu, hellre ledvärk än att vara sån här! Denna medicinen kan man inte gå på sista trimestern av graviditeten, men förhoppningsvis lägger det sig nu och med Lanvis (den andra medicinen jag går på) håller jag mig frisk!

Jag kan fortfarande inte äta. Dock försöker jag. Åt en macka och blev så dålig. Tre timmar fick jag bara ligga i smärtor och kramper. Det är helt sjukt. Jag längtar verkligen efter mat! Får dropp och näringsdryck. Mmmmm, tänk en smörgås… Och filmjölk…

Nu har min käre granne gått in i nånslags sågverkssnarkningar. De var värre. Blir nog till att titta på Maria Wern på TV4 en stund.

Vi hörs!