Inne på femte dagen här på sjukhuset. Min lilla tjej och min underbara make kommer varje dag och hälsar på. Lilltjejen har med sig små saker varje dag, ett pärlhalsband hon gjort på skolan, eller en teckning. Vi gör min säng fin. Hon tycker det är spännande att vara här, läkare och sjuksköterskor överallt. Sprutor och stetoskop!
Inatt har jag inte sovit nått! Snarkaren har hållt sig lugn, även om han just nu sågar ved. Men jag har varit kortisonspeedad hela natten. Det är drygt, man är så trött att man vill gråta. Men i huvudet spelas sången Hey Macarena och en duracellkanin hoppar runt till den. Så är nog bästa sättet att förklara det på. Allt jag normalt tänker, tänker jag nu fast samtidigt. Det är kortisonspeedad för mig. Blä.
Ingenting nytt på medicinfront, det är ju helg så inga nya beslut har tagits. Samma läge, svarar lååååångsamt. Får i mig lite mat. Men igår fick jag varm soppa! Och det gick att äta! Tog mig en timme men det gick!!
Läkaren ville sätta in näringsdropp, för att få lite mer energi i systemet. Sköterskan kom och kopplade in droppen och det började brännas nått helt sjukt. Kändes som kärlet brann! Jag tänkte att nålen hamnat utanför kärlet, det händer ibland. Sköterskan kom, satte ny infart och satte igång dropp igen. Nä, det brinner fortfarande. Kändes som de hällde i 100% chili rakt in i blodet. Det var helt sjukt. Fick någon reaktion mot näringslösningen. Det blev ingen näringslösning. Spännande när det händer grejer! Haha! Fast shit vad hungrig jag är! Det var 995 kcal som jag gick miste om. Fast jag får nån supergod näringslösning att dricka, de är 300 kcal per 200ml. Superbra!! Bäbis och jag får i oss tillräckligt..
Kram
