Inne på dag sju nu på sjukhuset och idag fick jag både blommor och perspektiv. Några av mina fantastiska kollegor var här med uppmuntring och blommor. Det värmde!
Perspektiv fick jag också, över mig själv och min situation. Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad. Det finns några andra patienter här som är så dåliga, som varit här i månader. Unga personer som inte gjort något för att orsaka sin sjukdom själv. Jag mår ju inte jättedåligt, visst jag springer på toa en gång i timmen och har galna smärtor som kommer och går. Men jag orkar krama och pussa på min dotter när hon kommer. Jag kommer ta min ryggsäck om några veckor och gå ut härifrån och vara friskare! Jag är verkligen lyckligt lottad.
Jag är även otroligt lycklig lottad över att ha en sån underbar familj som jag har. Min man och min dotter. De fixar allt! Jag får tid att ligga här och bli frisk. Göra det bästa för den nästa lilla familjemedlemmen. Tack mina älsklingar!
Sjukuppdatering: fortfarande oförändrat, inflammationsprovet gått ner lite till (det är bra!) Remicade ledpåverkan kom som ett brev på posten. Stora lederna, höfter, knän fastnar när jag sitter still för länge. Men det tar jag gärna om jag blir frisk! Och dessutom borde det vara tecken på att medicinen fortfarande är aktiv.
Snarkmannen fick åka hem idag, så här är så tyst i natt. Då är jag kortisonspeedad istället.. Klockan är nu 03.11. Helvaken. Det blir Dexter en stund.
Puss
