Igår fick jag äntligen åka hem! Efter 23 dagar på sjukhuset släppte dom ut mig. Men in i det sista trodde jag inte det. Jag har varit bra i magen i flera dagar och känt mig så glad. Men så natten till igår sa det pang och började blöda igen. Jag satt i sängen och bara grät. Tänkte nu får jag aldrig komma hem. Men läkaren sa att även om jag inte är frisk är det bättre rehab att vara hemma med familjen. Och det är sant!
De ska fortsätta behandling på mig och läkaren lovar att de inte släpper mig. Jag är tillbaka lite på ruta 1 men jag är iallafall hemma!
Just i denna sekund ligger jag i min säng med min dotters små fötter på magen. Bästa känslan i världen!
