Kärlek och stöd

1212

Träffa Skatt! Det är nallebjörnen min syster kom hit till sjukhuset med från henne och mamma. Så jag har nån att krama hela tiden. Syrran kom med Skatt och en STOR godispåse och te. Satt här med mig länge och pratade om allt och inget. Det var så skönt. Jag får sånt stöd från min familj. Jag har den bästa, finaste familj som finns!

Infektionen sitter i, får intravenös antibiotika var 6e timme. Mina kärl är så slut att de måste flytta nålarna hela tiden. Kärlen spricker av påverkan. Jag fick plötsligt ont i lungorna så de misstänker att det är en lunginflammation. Skönt att det inte är magen. Nu hoppas vi på att antibiotikan biter så jag får komma hem snart.

Dottern var här, hon satt bara och kramade mig. Länge. Hon vill inget annat än att jag ska komma hem nu. Åh jag längtar så! Jag har legat inne i 19 dagar nu. Usch, vad länge det är.

Hon fick hjälpa mig att döpa nallen. Hon ville att den skulle heta Katt. (Hon har även döpt vår katt där hemma till Hund.) Jag la till S för den är allt en liten skatt, ett bevis på att jag har så fina människor omkring mig som älskar mig!

image

Jag behöver verkligen Skatt att krama idag. Känner mig så ledsen över missfallet. Jag har hittills tänkt tankar att “åh nu kan jag söka det där jobbet, nu kan jag äta det och det.” Men jag vill ju ha ett barn till. Det känns bara uppförsbacke just nu, börja om med att försöka. Det känns så jobbigt! Jag är så ledsen.

DELA

Om bloggen Lisa Marie

Jag heter Lisa Marie och vi var, äntligen, gravid med mitt andra barn! Tyvär förlorade vi barnet i sviterna av en autoimmun sjukdom här nu den senaste månaden. Min blogg har hittills handlat om en månad på sjukhus med ulcerös kolit som ledde till missfall. Och operation av tjocktarmen och stomi. Detta kommer påverka om vi blir gravida igen. Tänkte beskriva vägen dit. Hur med hjälp av specialistmödravården blir vi gravida igen och vad händer sen? För gravida ska vi bli! I mitt liv finns min man och vår underbara, busiga och väldigt bestämda treåring. Jag har den autoimmuna sjukdomen ulcerös kolit, som jag blev diagnosticerad med 2003. Och det är den som är anledningen till att livet är som det är. I övrigt ska jag disputera inom molekylär medicin under hösten. Så allt är väldigt spännande!
Föregående artikelOturen håller i sig…
Nästa artikelPackat upp och klart…