Jag har ett jätteproblem med min sambo. Hon är nu i slutet av sin graviditet. Problemet som jag nu ska försöka att förklara började i månad 6 och har pågått tills nu. Det är så att hon inte har samma känslor för mig längre enligt henne. Hon säger att hon inte älskar mig, och att hon inte vet var det egentligen har kommit ifrån. Vi har nu, som man ska, diskuterat runt detta problem och varit på väg att bryta våran förlovning ett antal gånger nu. Men vi har på något konstigt sett inte gjort det, utan har kommit överens att avvakta och se hur det blir då barnet har kommit. Så nu lever man i ett vakuum…. Jag har vid flertalet tillfällen sagt till henne att det förmodligen är alla hormoner som yr runt i huvudet på henne, men hon vill inte ens erkänna att det KAN vara fallet, utan blir bara irriterad och ledsen. Då hon blev gravid pratade vi om giftermål och framtid, men nu vill hon inte ens tala om nästa vecka. Hon verkar egoistisk och känslokall hela tiden och det är oerhört psykiskt jobbigt att vara stark hela tiden. Jag vet inte om jag orkar längre. Snälla är det bara jag som har detta problemet eller är det nu så att det finns fler som upplever detta.
Ni verkar ha en riktigt tuff situation, när man önskar er lugn och ro. Under graviditeten är det mycket hormoner i omlopp, men kanske ska man inte skylla enbart på det. Jag föreslår att du kontaktar er mvc-barnmorska och berättar hur ni har det. Många vårdcentraler har en psykolog/terapeut knutet till sig. Annars har kommunen och kyrkan bra familjeterapeuter, och blivande- och småbarnsföräldrar har förtur. Jag hoppas att det reder ut sig, men försök att redan nu få hjälp med kommunikationen. Småbarnsåren framför er är tuffa och kräver mycket lyhördhet och vård av relationen.
Barnmorskan Therese
