Varje gång ett par utreds för barnlöshet tar man bland annat reda på hur kvinnans äggstocksfunktion ser ut. Om det inte redan är känt sedan tidigare kommer man ibland fram till att parets ofrivilliga barnlöshet beror på en nedsatt eller helt obefintlig funktion i äggstockarna.
Den nedsatta funktionen kan bero på ett tidigt inträde i klimakteriet, eller t.ex. sjukdomar eller tidigare operationer. Även cellgiftsbehandlingar kan slå ut äggstocksfunktionen.
Om det visar sig att infertiliteten beror på detta, är äggdonation ett alternativ som ökar möjligheterna för paret att få barn. Äggdonation kan också bli aktuellt om en tidigare IVF-behandlingar provats utan resultat.
Äggdonation innebär att en anonym kvinnas obefruktade ägg tas emot av det aktuella paret.
Ägget befruktas av mannens spermier och förs in i den blivande mammans livmoder efter ett par dagar, precis som vid en vanlig IVF-behandling med den enda skillnaden att ägget inte ä hennes eget.
Innan man påbörjar en behandling med äggdonation görs en utredning där en del kriterier måste uppfyllas först. Det handlar om att kartlägga det blivande föräldraparets medicinska bakgrund, likväl som deras psykologiska och sociala förutsättningar. Paret får bara ta emot behandlingen om de anses kunna uppfylla en del krav på att det kommande barnet växer upp under bra förhållanden, dessutom måste kvinnan vara i en ålder som gör att hon hade kunnat bli gravid naturligt om hon hade haft en egen fungerande äggstocksfunktion.
Det ställs också krav på donatorns lämplighet. Donatorn får inte bära på ärftlighet för allvarliga sjukdomar, eller själv vara allvarligt sjuk. Dessutom testat hon för en rad sjukdomar, bland annat HIV, syfilis och Hepatit. Hon måste vara psykiskt frisk och fri från missbruk. Hon ska inte heller själv ha haft fertilitetsproblem och det är en fördel om hon själv redan har de barn hon önskar, och att hon enbart vill donera för den goda sakens skull. Äggdonatorn får inte heller vara äldre än 36 år gammal.
När det står klart att både mottagarparet och donatorn uppfyller de kriterier som ställs planeras behandlingen in. Mottagarparet får enbart veta att det finns ett ägg åt dem, men de får inte veta vem donatorn är. Detsamma gäller för donatorn, mottagarparet är helt anonyma.
Behandlingen går till som så att donatorns äggstockar stimuleras med hormoninjektioner som gör at flera äggblåsor mognar samtidigt. Man följer äggblåsornas tillväxt med hjälp av ultraljud och när de blivit tillräckligt mogna ges ett hormon som stimulerar själva ägglossningen och ungefär 36 timmar senare sugs äggen ut.
Samma dag som äggen doneras lämnar den blivande pappan ett färskt spermieprov och mamman har redan förberetts med hormontabletter. Befruktningen sker sedan genom IVF, in vitro-fertilisering, också känt som provrörsbefruktning. Efter 2-5 dagar sätts det befruktade ägget in i den blivande mammans livmoder varpå en graviditet förhoppningsvis fortskrider. Ungefär 40-50% av behandlingar lyckas vid första försöket, och ju fler försök som görs desto större sannolikhet är det att det blir ett barn.
Läs även: Spermadonation / IVF
