Att adoptera ett barn är en möjlighet för par att bli föräldrar om man t.ex. har svårigheter att själva få barn. Även för barnet som adopteras ges möjligheter till ett helt nytt och oftast bättre liv. Föräldrar som väljer att adoptera har ofta en innerlig barnlängtan och har många gånger försökt få barn antingen naturligt eller med hjälp av assisterad befruktning, utan resultat.
Eftersom en adoption är ett livslångt beslut som påverkar både de blivande föräldrarna och det tilltänkta barnet ställs höga krav från samhället.
Vid internationell adoption, det vill säga när barnet adopteras från ett annat land delas ansvaret för adoptionen dels mellan ursprungslandet och Sveriges socialnämnd.
Läs även: Nationell adoption
Den som vill adoptera ett barn kontaktar socialnämnden i sin hemkommun, därefter påbörjar Socialnämnden en medgivandeutredning som syftar till att fastställa föräldrarnas lämplighet eller olämplighet.
I utredningen tar man reda på följande;
- Hur mycket de blivande föräldrarna är insatta i vad det innebär att adoptera
- Om de blivande föräldrarna förstår det blivande adoptivbarnets behov
- De sökandes ålder och hälsostatus
- De sökandes personliga egenskaper och sociala nätverk runtomkring dem
Informationen analyseras och bedöms och utifrån detta fattar socialnämnden ett ebslut om antingen ett medgivande till adoption eller avslag.
Ett medgivande är giltigt i två år och under tiden är de blivande föräldrarna skyldiga att informera om ändrade förhållanden, t.ex. gällande hälsotillstånd.
För att föräldrarna ska få gå vidare i adoptionsprocessenkrävs att socialtjänsten inom två veckor efter att beslutet tagits, ser till att vissa kriterier för en adoption är uppfyllda.
De blivande föräldrarna måste också gå igenom en adoptionsutbildning innan ett positivt beslut kan ges.
Så fort alla utredningar är klara och de sökande uppfyllt alla kriterier kan de tack vare det slutgiltiga medgivandet från socialtjänsten, fortsätta sin adoptionsprocess.
I Sverige finns idag fyra olika adoptionsorganisationer som samarbetar med ett trettiotal olika myndigheter och organisationer runtom i världen.
De fyra organisationernas förmedlingsarbete står under tillsyn av MIA, Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor.
MIA ser till så att allting går till som det ska, att alla lagar och regler i respektive länder följs och spelar en viktig roll för det anländande barnets säkerhet och rättigheter likväl som de blivande föräldrarnas.
När man villa adoptera ett barn och har fått medgivande från socialtjänsten i sin hemkommun tar man kontakt med någon av de fyra organisationerna. Organisationen förmedlar ansökan till utlandet och informerar om vilka förutsättningar som gäller i olika länder, samt vilka länders krav som passar de sökande bäst.
Det är myndigheter och organisationer i barnets ursprungsland som granskar och beslutar om vilka föräldrar som passar bäst till barnet. Det är alltså inte säkert att ens ansökan godkänns eller att man anses lämplig just där man sökt.
Det är lite olika vad besluten baseras på. I en del fall ser man till barnets individuella behov och matchar föräldrarna därefter, och i andra fall beslutas enligt en turordning. Processen kan ta ganska lång tid och de blivande föräldrarna måste löpande informera både socialnämnden i sin kommun och adoptionsorganisationen om eventuella förändringar i sin livssituation.
När det väls tår klart att en adoption är aktuell fattas ett slutgiltigt adoptionsbeslut som görs på lite olika sätt beroende på vilket land barnet adopteras från.
Om landet är anslutet till 1993 års Haag-konvention:
Beslut om adoption som fattas i ett land som är anslutet till konventionen blir automatiskt gällande i Sverige. Landet utfärdar ett s.k. Haag-intyg, ett intyg som bekräftar att adoptionen skett i enligt med Haagkonventionen.
Om landet inte är anslutet:
Om landets adoptionsbeslut har samma rättsliga innebörd som ett svenskt beslut kan MIA (Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor) godkänna beslutet. Om den rättsliga verkan skiljer sig från det svenska adoptionsbeslutet genomförs adoptionen i svensk domstol för att fastställa bland annat barnets juridiska rättigheter.
Därefter följer en process där barnet måste få svenskt pass eller uppehållstillstånd. Om medborgarskap ges vid själva adoptionen behövs ett pass och i annat fall ansöker föräldrarna om uppehållstillstånd till barnet.
För att bli svensk medborgare automatiskt krävs antingen att adoptionen godkänts i svensk domstol eller att den godkänts av MIA, eller att den genomförts i enlighet med Haagkonventionen.
När barnet slutligen anländer till Sverige har socialtjänsten i kommunen ett fortsatt ansvar för barnet, bland annat genom ett hembesök hos familjen där de informerar vidare om praktiska saker och hjälper familjen vidare om det behövs mer hjälp med t.ex. adoptionsbeslutet.
Det är också socialtjänsten som vidarebefordrar rapporter till barnets företrädare i ursprungslandet om hur allt är i den nya familjen. Socialtjänsten finns med som stöd under lång tid framöver och bistår också barnet i framtiden om han eller hon vill ha mer uppgifter om sitt ursprung.
Läs även: Surrogatmamma / Äggdonation
