Vi saknar dig vår ängel

Vi saknar dig vår stjärna
och sorgen är så stor
Vi ville lära känna dig mer
både far och mor

Du bor i våra hjärtan
men i oss finns ett sår
Ett barn för lite
finns det alltid i familjen vår

 

Att det var mer än ett helt år sedan jag höll henne. Sedan jag kramade och pussade på henne. Det är något som känns så overkligt. Den 30 september 2015 kommer jag aldrig att glömma och inte heller dagarna innan eller dagarna efter. Det var alltså 1 år sedan vår Eveleen blev en stjärna på himlen. Sedan dess har här alltid funnits en tomhet som är svår att förklara. Jag skulle så gärna hålla henne en gång till. Känna de knubbiga små låren och se de förundrade ögonen. Ändå är jag så glad att hon slapp att lida längre än vad hon gjorde. Jag är också glad att hon klarade så pass många månader i livet. Hon är nu 1 år och 5.5 månader där uppe och har alldeles nyligen fått sällskap av vår hund Maja. Eveleen vår yngsta dotter ska nu också bli storasyster och vi ska se till att hennes småsyskon kommer få veta allt om sin otroliga storasyster.

Aldrig glömd, alltid Älskad, Evigt Saknad.

 

Sedan jag var gravid med Eveleen började jag blogga om det vi gick igenom. En blogg som än så länge helt är tillägnad henne. Idag skrivs förmodligen det sista inlägget där och jag går helt över till denna. Att blogga om det vi gick igenom och om Eveleen hjälpte mig mycket med min bearbetning och jag är glad att ha kvar den som minne, både glada och sorgsna. Den påminner mig även om alla fantastiska människor som fanns vid vår sida i vått och torrt under denna perioden. Kan inte tacka er alla ordentligt.
För er som inte kände mig då så kan ni läsa om vad som hände under 2015 i min familjs liv på min gamla blogg http://gravidmedfragetecken.blogspot.se/.
Den sista september kommer alltid vara speciell i vår familj.