Det går åt rätt håll

1283

Jag vågar inte säga att det lutar åt hemgång för då händer väl något mer. Men mina prover ser bättre ut. Infektionen börjar ge sig. De måste identifiera bakterien som gav infektionen så jag kan få rätt antibiotika. Då först kan jag få det i tablettform och gå hem. Gå hem. Åh, vilken lycka. Nu vill jag inget annat. Dag 21. Tre veckor. Redo. Att. Åka. Hem.

Men idag ska jag iallafall få dagspermis! Jag och maken så åka på lunchdate! Utanför sjukhuset!! Ja!!! Det ska bli så nice!

Igår fick jag ytterligare en intressant medicinsk upplevelse, som jag kunnat va utan. Jag fick intravenöst järn. Dåliga blodvärden. Allt gick bra vid infusionen, man kan reagera kraftigt på den med nässelutslag och allergiska reaktioner. Men allt lugnt. På kvällen, efter dagens höjdpunkt, kvällsfikat, kom det. Gick ut i köket med min bricka o höll på att svimma. Jag blev så yr, illamående, tunnelseende och hjärtklappning. Hemskt! Ringde på röda knappen och fick genast hjälp. De satte in antihistamin, trodde att jag fått allergisk reaktion på järnet. Och en anti-illamåendetablett. Guld! På en kvart blev det bättre, vilken underbar tablett! Illamåendetabletten asså. Det andra tog några timmar att lägga sig. Fy fan. Aldrig mer järn! Aldrig. De är inte hundra på att det var järnet för att det tog så lång tid, men det misstänker det. Särskilt som antihistaminet tog…

Nu kommer snart frukosten!! Tjoliho! Idag ska jag få luncha med maken!!!

Kram

ät era grönsaker så ni slipper järn!!

DELA

Om bloggen Lisa Marie

Jag heter Lisa Marie och vi var, äntligen, gravid med mitt andra barn! Tyvär förlorade vi barnet i sviterna av en autoimmun sjukdom här nu den senaste månaden. Min blogg har hittills handlat om en månad på sjukhus med ulcerös kolit som ledde till missfall. Och operation av tjocktarmen och stomi. Detta kommer påverka om vi blir gravida igen. Tänkte beskriva vägen dit. Hur med hjälp av specialistmödravården blir vi gravida igen och vad händer sen? För gravida ska vi bli! I mitt liv finns min man och vår underbara, busiga och väldigt bestämda treåring. Jag har den autoimmuna sjukdomen ulcerös kolit, som jag blev diagnosticerad med 2003. Och det är den som är anledningen till att livet är som det är. I övrigt ska jag disputera inom molekylär medicin under hösten. Så allt är väldigt spännande!
Föregående artikelPackat upp och klart…
Nästa artikelAtt anknyta till sin bebis