Jag fick en blödning och läkarna beställde tid hos Gyn här på sjukhuset. Där kunde de tyvärr konstatera att jag har fått missfall.
Usch vilken sorg jag känner nu. Jag satt där på gyn och väntade på transport tillbaka till min sjukhussäng och tårarna bara sprutade. När jag kom tillbaka till avdelningen fick jag berätta vad som hänt. Sjuksköterskan Fredrik bara kramade om mig, länge. Min man och dotter hade varit där och vänt. Jag kunde inte höra av mig till dom från gyn. Men så ringde dom, kvar på sjukhuset. Så vi fick träffas och prata igenom det. Det var så skönt. Vi valde att berätta för vår dotter med en gång. Att bäbisen dött i magen. Hon förstod och sa, vi får prova igen. Jag vill bli storasyster. Vilken underbar kommentar. Hon är så klok. Bara att få vara med dom två fick mig att känna mig bättre. Min dotter är så underbar. Min man är jätteledsen, så klart. Men vi tar oss igenom det här.
Just nu är jag bara tom. Men jag antar att det blir bättre. Ska koncentrera mig på att bli frisk. Sen får vi försöka igen! Längtar efter en liten bäbis att hålla i mina armar.
