Verkligen fredagen den 13!

765

I går ringde läkaren från gyn, mödravården och sa att de skulle göra skrapningsoperation idag pga missfallet. De ville göra en ordentlig eftersom jag är sjuk så det inte blir komplikationer. Skönt! Bra att få det gjort när man ligger inne.

Började känna mig lite trött och dålig igår kväll och somnade tidigt. Vaknade imorse o var helt slut. Orkade inte ens gå på toa. Men jag fick någon tablett som skulle starta något i livmodern inför op. Började blöda som bara den! Operation planerad till kl 11.

Då kommer provsvaren från morgonens blodprover. Mitt crp ligger på 125!!! Det var lika högt som när jag kom in. Fick feber och plötsligt svärmar det läkare o sjuksköterskor överallt. Vart kommer infektionen ifrån? Vågar de göra operation nu? Jag ber dom att göra den ändå! Jag orkar inte vänta o jag har ju tagit den där medicinen som startat allt i livmodern. Det diskuteras fram o tillbaka o det bestäms att de kör. Nu blir det bråttom igen. Massor att göra innan operation kl 11. De vill göra blododling innan och koppla dropp med antibiotika, så en sköterska kommer in o ska ta blod. Han är så stressad att han inte lyckas hitta ett kärl. Den här killen är normalt en superretsticka o en läkare kommer in o retas med honom genom att ställa sig att stirra på honom. Och frågar om inte han ska hitta kärlet. Jag kunde inte låta bli att retas själv o fråga om inte jag skulle göra det. Stackarn. Men tillslut gick det, efter några väl valda ord till läkaren o mig. Vi skrattade gott i alla fall.

Sen blev jag nedkörd till operation. Allt gick bra. Läkaren där var underbar och det är väldigt skönt att man blir sövd. Hon sa efteråt att de anmäler mig för specialistfamiljeplanering. Så när vi ska försöka igen gör vi det tillsammans med specialistmödravården från början så de vet vilka mediciner jag går på och hur vi ska hålla koll. Fantastiskt! De är alla så bra!!

Jag känner mig bättre på alla plan. Känner mig starkare. Vi kommer få fler barn. Jag kommer bli frisk. Även om detta har varit en riktigt pissig fredag den trettonde så kommer allt ordna sig!

DELA

Om bloggen Lisa Marie

Jag heter Lisa Marie och vi var, äntligen, gravid med mitt andra barn! Tyvär förlorade vi barnet i sviterna av en autoimmun sjukdom här nu den senaste månaden. Min blogg har hittills handlat om en månad på sjukhus med ulcerös kolit som ledde till missfall. Och operation av tjocktarmen och stomi. Detta kommer påverka om vi blir gravida igen. Tänkte beskriva vägen dit. Hur med hjälp av specialistmödravården blir vi gravida igen och vad händer sen? För gravida ska vi bli! I mitt liv finns min man och vår underbara, busiga och väldigt bestämda treåring. Jag har den autoimmuna sjukdomen ulcerös kolit, som jag blev diagnosticerad med 2003. Och det är den som är anledningen till att livet är som det är. I övrigt ska jag disputera inom molekylär medicin under hösten. Så allt är väldigt spännande!
Föregående artikelSorg – Missfall
Nästa artikelOturen håller i sig…