Då har vi gått in i vecka 16. Tänkte passa på att skriva lite om fysiska/psykiska symptom som jag känner av.
Mina gravid symptom:
Illamående: Men det blir bättre. Nu mår jag bara lite illa och ibland. Tidigare har jag ju varit väldigt begränsad av mitt illamående. Nu är det inte så ofta och inte så starkt. Så det går att leva med och det påverkar inte livet så mycket i övrigt.
Brösten: Mina bröst har, som jag nämnt tidigare vuxit en hel del. Jag vet att de växt minst två storlekar i BH. Har nu köpt amnings BHar, så nu slipper jag gå omkring i sport topp hela tiden. Brösten ömmar fortfarande lite grann. Men ingenting jämfört med tidigare. Så det är inte heller något som påverkar en så mycket längre. Där emot så har bröstvårtorna börjat växa/hårdna. Mina bröstvårtor har inte alltid varit styva, men de är det för det mesta nu. Jag antar att det har med ovana att göra, men det känns som att de ”skrapar i” och går emot ganska ofta. Även bröstvårtsområdet har mörknat, så brösten börjar helt enkelt se annorlunda ut. Men det känns som en positiv effekt på att vara gravid, att få större bröst. 🙂
Höfterna: Här är mitt största problem just nu. Går jag en kilometer så haltar jag. Går jag ytterligare några hundra meter kan jag knappt gå framåt pga smärtan, några väldigt långsamma kliv och sen vila. Jag vet inte om detta är foglossning eller bäckenbottensuppluckring eller vad det heter. Jag tror nästan mer på att det är i själva höften, där lårbenet möter kulan i höften. Känns typ som att den hamnar fel. Ibland har det även smällt i kulan när jag går, inte hörligt, men kännbart. En annan bit misstänker jag kanske kan vara foglossning, det är smärtan jag har precis mellan rumpan och ryggen. Den sitter verkligen precis ovanför rumpan, som ett band.
Tröttheten: Det är få dagar som man är pigg och alert. De flesta dagar är man trött som döden. Orken försvinner och man kan i stort sett sova hur mycket som helst. En tupplur mitt på dagen har ingen betydelse för nattsömnen.
Sömnen: Oftast så är sömnen ganska störd. Det finns mycket som väcker en nu för tiden. Ska man inte upp o kissa så är det nå kroppsligt. Ibland kan det vara att man sover väldigt oroligt och man vaknar av att man bökar runt i sängen. Ibland reagerar till och med Daniel på hur mycket jag bökar runt. Ibland hugger det till i magen. Så ja, många anledningar finns till att vakna massa gånger under natten. Oftast handlar det om kortare stunder, man somnar om ganska snabbt, även om man är upp och kissar. Men detta gör att man aldrig blir utvilad.
Blir aldrig frisk: För typ en månad sen blev jag sjuk. Och att vara sjuk var en helt ny upplevelse. Det känns som att all energi är dränerad ur kroppen. En vanlig förkylning slår ut en helt totalt, jag höll ju på att svimma när jag skulle åka och handla mjölk. Och nu en månad senare är jag fortfarande inte helt återställd. Halsontet släpper aldrig och snuvan går upp och ner under dagen. Fast jag inte är sjuk sjuk så blir jag aldrig riktigt frisk. Nu har den börjat stjäla min energi igen, så jag ska nog ta och gå till farbror doktor med detta.
Magen: Jag har ju en tarmsjukdom sen tidigare. Så jag vet inte hur mycket som den påverkar detta. Men magen känns ofta upp och ner. Smärtor kommer och går. Ont har jag jämt, men nu har jag som smärt- ”smällar”, kommer toppar med smärta för några sekunder, sen går det ner igen. Vissa dagar har jag ondare över lag. Sen för att bli så där äcklig, så bajset är antingen löst eller hårt. Så det är aldrig bra.
Huden: Jag kliar sönder mig på vissa ställen. Vissa ställen får jag som allergihud på. Fullt med flammande utslag. Medan jag på kinderna kan bli flammig och rödprickig vissa dagar. Jag är ofta torr och behöver över lag smörja in mig mycket oftare än vad jag är van vid.
Cravings eller snarare ocravings: Jag är fortfarande väldigt osugen på att äta. Skulle gärna slippa äta om jag kunde. Mår illa av att äta och maten smakar inte alls som innan. Saker som jag älskade innan smakar många gånger konstigt nu. Jag kan sakna vissa saker som jag bara inte klarar av att äta. Tex så har jag svårt att äta fisk. Känner jag doften av fisken så klarar jag inte ens av att sätta den tuggan till munnen. Så fisk är nu mer ganska svårt att äta. Det får inte lukta fisk. Det känns som att man fått en svår psykisk störning när det gäller mat. Men jag fortsätter äta det jag får i mig, sällan en hel portion och jag försöker äta fler gånger om dagen. Frukost, lunch och middag som riktiga måltider. Sen där mellan så försöker jag få i mig 2-3 mellanmål. Snart dax att väga mig igen (väger mig en gång i månaden), sist hade jag gått ner 4 kg sen jag blev gravid. Men nu tror jag att jag börjat gå upp igen, med tanke på hur mycket magen börjat växa.
Humöret: Detta är nog det jag lider näst mest av. Att man inte kan reglera känslorna längre. Att man bygger upp ”luftslott” av saker som man egentligen vet inte är något som man skulle reagerat alls på. Detta är något som gör att jag lider även åt min sambo. Detta pratar vi om en del och jag känner att jag ofta ber om ursäkt för mina reaktioner. Jag kan till och med i stunden säga ”jag vet att jag överreagerar men…”. Jag kan dra ett exempel. Vi har tre katter, en av dem hade varit ute i tre dygn. Klockan ringde fem på morgonen. Jag gick upp och började med att kolla ut om jag kunde se henne. Utanför dörren hittade jag nu spår i snön av hennes tassar (hon har extremt små tassar, så man känner igen hennes tassar), inte nog med det, det fanns även rävspår. Jag stängde dörren och gick raka vägen upp på övervåningen in i sovrummet där Daniel låg och sov. De sekunderna det tog för mig att gå den biten hann jag bryta ihop. Ni kan ju sätta er in i Daniels situation, han ligger och sover. In stormar hans gravida flickvän storgråtandes och stammar fram att ”Jag vet att jag överdriver nu men du måste gå upp och hjälpa mig, det är spår av Lexi och en räv utanför dörren, vi måste följa alla spår NU”. Stackars Daniel var tvungen att kliva upp och hjälpa mig att följa kattspår i nästan en timme innan jag skulle åka till jobbet. Jag själv hoppade över frukosten denna morgon för att storgråtande leta katt och pulsa runt i snö upp till knäna. Ja, man kan ju inte annat än skaka på huvudet åt mycket av det man gör när man är gravid. Det finns liksom ingen spärr. Jag tycker det är jobbigt att ganska ofta överreagera och att det dessutom ska behöva gå ut över Daniel.
Tror det var allt som jag märkt är annorlunda nu när jag är gravid. Jag måste säga att jag inte tycker att detta gör att det känns så roligt att vara gravid. Jag är nog inte en av dem som njuter av graviditeten. Men jag försöker hålla humöret uppe, då jag inte gillar att sura ihop och vara på dåligt humör.
