Jaha, då gick det inte att undvika längre. Jag ville vänta till lördag när vecka 12 var färdig, men idag krävde läkaren att jag startar idag med Lanvis. Att vara så sjuk är värre för barnet. Så okej. Nu ikväll tog jag första tabletten. Egentligen vet jag inte varför jag är så hispig denna gång. Jag gick på liknande behandling förra graviditeten och det gick väldigt bra.
Så nu håller jag alla fingrar och tår att den här medicinen funkar!!!
Ikväll cyklade jag igen. Det är den bästa medicinen för mig. Eftersom jag fick feber i fredags kunde jag inte cykla på två dagar. Jag höll på att braka in i väggen, jag blir ibland sjukt deprimerad av kortisonet. Bara jag går förbi en spegel (jag ser helt annorlunda ut pga dessa höga doser kortison, månansikte som det kallas och det faktum att jag gått upp 15 kg sen i julas pga vätska och fettansamlingar) gör att jag gråter. Men sen jag kunde återuppta cyklingen så har det lättat enormt. Känner mig som jag, vanliga, busiga, glada jag. Fortfarande inte snygg i spegeln, men nu med en vetskap att det går över. Så jag trampar på tills svetten lackar en timme varje kväll. Underbart!!!
