Då var det dax igen. Jag som tycker att jag tagit det så lugnt. Förutom att jag var på mässa i helgen. Men när jag var där tog jag det extremt lugnt och vilade mycket. Men jag vet inte om det har påverkan på det som hände idag.
Idag gick min slempropp. En timme senare började värkar och sammandragningar. På det kom ett extremt illamående. På förlossningen tyckte de att jag skulle komma in på kontroll, så det gjorde jag. Hämtade Daniel på jobbet och åkte in. Livmodertappen har minskat 2 cm. Men eftersom att den ändå var över 2 cm och stängd fortfarande så tyckte läkaren att det just nu är ganska lugnt. Men om det blir värre måste vi komma in. Sen ska vi på kontroll igen om en vecka.
Nu blir det att vila så mycket jag bara kan igen. Redan i bilen på vägen hem så passade jag på att avboka några saker som jag hade inbokat under veckan. Jag har nu avbokat vattengympan, som läkaren för några månader sedan rekommenderade mig. Funderar på att avboka den för alla veckor framåt. Just nu känns det som att vila är det som behövs. Så jag ska nog inte göra några onödiga aktiviteter den närmsta tiden.
Kan de inte bara stanna där inne? Ska det vara så stor risk att man drar igång en förlossning med tvillingar. Bara här om dagen så trodde jag att det var lugnt och sa att jag tror att det kommer att dröja nån månad eller två innan det börjar bli risk igen. Men chi fick jag. Det är så extremt lite som behövs. Så nu blir det väl tillbaka till min instängdhet här hemma och inte lämna hemmet i onödan. Daniel får hjälpa till med det mesta igen.
Det är svårt tycker jag när den ena läkaren säger att jag måste vila och den andra läkaren säger att det inte blir bättre av att vila och att det är viktigt att jag rör på mig men att jag inte ska anstränga mig. Nu har jag inte ansträngt mig, men rört på mig och ändå har det dragit igång igen. Det känns svårt, det känns som att detta ”snöre” har två ändar som dras åt olika håll. Hur ska man veta vilket råd man ska följa? Känner mig förvirrad….
Och nånstans så är det våra barns liv som står på spel. Det är verkligen svårt när man inte vet vilket ben man ska stå på. Vem ska jag lyssna på? Hur ska jag agera? Känns nu som att vad jag än gör så blir det tokigt.
Allt jag vet är att det är för tidigt. Vi har ju bara kommit till v 26 (25+1) idag.
