Skulle det inte vara mysigt att vara gravid?

548

Tillbakablick till ett inlägg jag skrev i
Vecka 5+4. (Bild från promenad i höstas).

De som jag har träffat som varit gravida, har haft en glow. Varit glada. Sagt att de mår bra men är lite tröttare än normalt.

Jag tänkte hela tiden innan att det skulle bli skönt att slippa mens och pms.

Men herregud så fel jag hade.
Nu väljer jag mens en gång i månaden och PMS hellre än detta. Även fast anledningen till de här smärtorna och symtomen är att det växer ett liv i mig. Och jag är superlycklig egentligen över att vara gravid, men jag mår samtidigt så himla dåligt just nu så det är lite svårt att glädjas åt det.

Nu har jag förstått att det är just i den första trimestern som det är mest jobbigt och folk oftast berättar om graviditet i andra trimestern. Så det är väl förklaringen till varför jag inte har fått reda på hur jobbig den första trimestern kan vara. Och jag hoppas verkligen att det blir bättre men jag vet ju inte. Så en oro över att det kommer vara såhär länge finns ju.

Extrem trötthet, smärta, konstant illamående och halsbränna
Jag sov kanske 9 timmar inatt, var sedan vaken tre timmar. Försökte
se på en film, men somnade två- tre timmar. Kan ju vara så att min kropp är trött efter all smärta och att jag sover lite dåligt också. Men ändå.
Mycket smärta, konstant illamående och halsbränna.
Nu är jag sjukanmäld pga. smärtorna som bara fortsätter. Men hur ska jag kunna jobba sedan? Det oroar mig. Verkar också extremt svårt att få Försäkringskassan att godkänna sjukpenning vid graviditetsrelaterade problem. Blir så arg över det. Jag skulle vilja se en man jobba med konstant illamående, halsbränna, extrem trötthet och extrema magsmärtor… (Det senare vet jag ju är ovanligt. Jag har tydligen ovanligt svår växtvärk i livmodern).

Dagens middag
7 stycken cashewnötter och fem linschips.
Tänkte optimistiskt att jag skulle kunna äta en hel näve cashewnötter men
som vanligt den senaste veckan, är saker goda någon tugga och sedan vill jag bara kräkas på dem.

Blandade känslor
Jag kommer att missa julfesten på jobbet, som blivit inställd pga Corona i två år men ska hållas som planerat det här året. Har längtat. Jag kommer förmodligen inte heller kunna fira en riktigt jul eller nyår. I vissa stunder när det inte gör ont tänker jag att; imorgon kan jag jobba, imorgon kan jag göra det … Men så kommer smärtan tillbaka och jag lägger mig dubbelvikt i sängen med vetekudde på magen igen och panikandas.

Sammanfattningsvis känner jag mig inte riktigt lika glad över graviditeten som jag var efter att jag kissat på stickan.

Eller jag är glad. Absolut. Självklart är jag det. Men också illamående. Trött. Gråtmild och deppig. Och värst av allt, har väldigt ont.