Jag har helt glömt bort att skriva om sista ultraljudet. Kanske för att det var så mycket info under så kort tid, så det har tagit lite tid att smälta allt.
Väl där fick vi reda på att tvilling nr 1 inte växer som han ska. Han har brutit sin egen kurva. Allt annat såg bra ut. Men han har brutit sin egen tillväxtkurva. Det är tydligen inte bra, men just i den stunden så var det fortfarande okej, eftersom att allt annat såg bra ut och eftersom att det bara har hänt vid ett ultraljud hittills. Men nu ska de börja ha koll varje vecka.
Eftersom att vi hade en sen tid på ultraljudet, plus att det var svårt att komma åt tvilling 1, då han sjunkit så långt ner i bäckenet, så tog allt mycket längre tid. Normalt är vi färdiga på ca 40 min när vi är på ultraljud. Men nu tog det en och en halv timme innan alla mätningar var klara.
När allt det var klart så hade specen på förlossningen stängt. Annars hade vi blivit ditskickade direkt. Men vi fick då veta att de skulle ringa oss på förmiddagen dagen efter, så skulle vi få en tid på specen dagen efter. Detta för att diskutera mer kring detta, dels för att de skulle bli medvetna om vårat läge och dels för att man nu behövde ha mer koll. Och dels för att min tapp nu är 5mm, så det är inte mycket kvar av den nu.
Så dagen efter fick vi komma in till specen på förmiddagen. Där gjorde man lite fler mätningar och vi fick prata med en förlossningsläkare. Här tog jag upp mina problem med tarmen, för att hon skulle ha med det i sin beräkning också, om de skulle planera en igångsättning. Men hon sa i princip att det är bara att bita ihop och stå ut. Jag tror inte att hon vet vad jag har för sjukdom alls och inte har mycket sjukdomsinsikt. Så jag kände mig faktiskt stampad på när vi gick där ifrån.
Men, till barnen. Hon sa att om tvilling 1 inte börjat växa som han ska inom några veckor så måste man överväga att plocka ut dem. Hon sa att just nu känns det okej, eftersom att det är första ultraljudet som avviker och alla andra värden ser bra ut. Men hon sa att nu ska de kolla flödet om en vecka (denna vecka alltså), sen en vecka efter det blir det ett nytt TUL (tillväxtultraljud), för att mäta om han växt. Hon sa att det bara är dumt att göra TUL med tätare mellanrum än 2 veckor, då siffrorna kan bli missvisande, för att det är för kort tid mellan dem. Så det behövs tydligen 2 veckor mellan, för att det ska bli rättvist.
Så dels att jag kände mig stampad på, eftersom att hon inte lyssnat alls på mig och dels att tvilling 1 inte växer som han ska…det blev mycket att ta in. På denna läkare lät det som att det tidigast blir en igångsättning v.38. Vilket innebär i deras värld 38 fulla veckor och då är vi inne i första veckan i maj. Fast hon satt och sa att från v37 är det okej (sista veckan i april), när jag bad henne överväga v37 då hon själv sagt att det är okej så fick jag bara till svar ”jag hör vad du säger, men det blir troligtvis inte så”. Då kändes det verkligen som att hon sa ”LID!!!! och lida ska du få göra så länge som möjligt.”
Det var omvälvande två dagar. Mycket tankar i luften. Placera mina känslor och landa i allt vi hade fått höra…
Bilden är några veckor gammal. Det var när vi köpte bröstpump. Vi satt en kväll och kollade igenom alla tillbehör och lärde oss hur den funkar….
