Jag är så nyfiken av mig. Går runt och funderar på vilket kön tussen (bebisen i magen) är. Det spelar förstås ingen roll och jag får inte svar bara för att jag går runt och grubblar, så jag tog saken i egna händer, vidskeplig och spirituell som jag är, och gjorde ”pendeln” på magen. Den sade tveklöst att det skulle bli en flicka.
När jag väntande Vilgot för snart fyra år sedan, var jag så säker på att det skulle bli en tjej. Jag trodde mig kunna känna det i min kropp. Allt stämde enligt bondepraktikan, med bred mage och hur de tidigare graviditeterna upplevts. Jag slog till och med vad med barnmorskan på mödravården om att det var en flicka. Sen när Vilgot kom ut, utropade barnmorskan i förlossningsrummet att det var en välskapt liten pojke. Jag blev så förvånad att jag bad henne för säkerhets skull att titta en gång till.
Nu vet jag vad jag ska kika efter på nästa ultraljud…
