Det här är min yngsta dotter ?
Hon är helt fantastisk och så jätte bra på alla sätt och vis.
Hon kan pendla mellan att vara jätte glad till att bli jätte arg på 5 röda sekunder.
Tur nog så vänder hon lika snabbt tillbaka.
Jag skulle kunna sitta i timmar och bara observera henne och hennes alla miner.
Kärt barn har många namn och i detta fall,även massa miner.
Jag har alltid försökt att lösa problem som jag har stött på längs vägen, försökt att riva murar och byggt broar…
Den här lilla damen lärde mig nyligen att jag inte behöver det..
På samma sätt som hon gick runt en buske för att ta sig dit hon ville, kan jag göra med mitt olösta.
När man har försökt, är det helt ok att gå runt och även förbi.
Om en väg inte fungerar, så behöver man testa en annan.
Vet man inte vilken väg man ska gå så får man vänta in hjärtans röst.
Där finner man oftast svaren på vad som känns bäst, dock är det inte alltid det rätta.
För att finna den rätta vägen så behöver både hjärta och huvud samarbeta.
Idag hängde jag en liten stund i en närliggande lekpark med 2 av mina döttrar.
Det var lite som en date och jag gav dom en varsin ros.
Ville att dem skulle känna sig lika speciella som dem är för mig.
