En graviditet kan avbrytas av sig själv genom att fostret stöts ut ur livmodern innan det vuxit färdigt.
Detta kallas för missfall och är ganska vanligt, framförallt under de första tolv graviditetsveckorna.
Missfall
Ett missfall betyder oftast inte att det är något fel på kvinnans kropp utan beror många gånger på att det befruktade ägget inte delar på sig som det ska eller inte fäster ordentligt i livmoderväggen.
Ibland kan de blivande föräldrarnas ålder och sjukdomshistoria påverka risken för missfall.
Sena missfall som uppstår efter den tolfte graviditetsveckan är väldigt ovanliga, och beror ofta på en svaghet i livmoderhalsen som gör att den inte sluter sig som den ska.
Om man får upprepade missfall kan det bli aktuellt med en barnlöshetsutredning, en undersökning av mannens spermier och kvinnans ägg för att ta reda på om det finns ärftliga, genetiska eller kromosomrelaterade faktorer som ligger till grund för missfallen.
Efter missfall
Efter ett missfall föreligger en viss infektionsrisk. Kvinnan ska helst undvika bad i bad i badkar, samlag och användning av tampong tills blödningarna upphört.
Om man får en infektion kan man få feber, uppleva smärta och få flytningar. Infektionen behandlas med antibiotika.
Det kan vara känslomässig omtumlande att få graviditeten ofrivilligt avbruten. Det är viktigt att ta sin eventuella sorg på allvar och samtala med närstående, en kurator eller barnmorska.
Chanserna att bli med barn igen påverkas oftast inte av ett missfall, många gånger kan man bli gravid igen redan ett par veckor efteråt.
Symtom vid missfall:
- Mensliknande smärtor i magen och/eller underlivet
- Blödning
- Ibland slem, tunn vätska och blodklumpar i blödningen
