Idag var första riktiga dagen, som jag fick vårkänslor. Trots att det var mulet, kändes luften varm, sångfåglarnas kvitter extra intensivt och jag fick se årets första tussilago. Jag blir alldeles lyrisk och nästan rörd av energin i luften. Vi var i lekparken intill vattnet och fjärden låg alldeles stilla.
Märker att det ökade påslaget av graviditetshormoner gör mig både lättrörd och känslig. Jag blir tårögd och får en klump i halsen för minsta lilla. Likväl glädjetårar, som medlidande och empati. Allt känns så starkt.
Jag kan sätta mig ner när som helst och bara gråta en tyst, stilla gråt som känns renande. Allt annat än offerkänslor, mera som katarsis, härligt, skönt och fridfullt på samma gång.
Våren är kommen med knoppar som brister och växande mage.
