Här kommer en liten tillbakablick till ett inlägg jag skrev efter julafton när jag då var i vecka 8. Jag hade oroat mig ett tag för hur julafton skulle bli eftersom jag inte vet vad jag kan äta, om jag kan äta, när jag kan äta. Samt att någon skulle komma att lista ut min graviditet.
Vid lunch åkte vi hem till min bror, hans sambo och barn. Fikade sju sorters kakor och allt det där. Vanligtvis smakar jag på alla men nu kände jag att det är bättre att vara på den säkra sidan så jag åt bara snickerskaka då jag upptäckt att snickersgodis går att äta.
”Ska du inte smaka på fler?” frågade min bror, som är lika kak-tokig som jag är, med höjda ögonbryn.
”Nej, jag är så mätt”, svarade jag då men tog ändå en snickerskaka till. För det var faktiskt väldigt gott och det är sällan något är det nu. När något väl är gott vill jag äta jättemycket av det eftersom jag inte vet när något är gott nästa gång.
Som tur var höll illamåendet sig borta en stund där och jag kunde hjälpa min brorson att öppna en julklapp och leka lite med den.
Efteråt var jag så trött och fick ont (som mensvärk) så då spenderade jag några timmar i soffan med värmekudde på magen. Vi skulle gå promenad men på grund av smärtan, blev det bara en tiominuters promenad. Men lite bilder hann jag ta i alla fall.
”Vill du inte ha ett glas vin då?” frågade min mammas gubbe Bosse när vi satt i soffan och kollade på Kalle Anka.
”Nej, fy vad äckligt” sa jag. ”Vin och mens går inte ihop.” Jag hade nämligen förklarat att jag hade mensvärk och kanske därför inte kunde äta så mycket.
”Men, jag som har gjort det här för din skull, så att du skulle få lite rödvin på jul istället för snaps och julöl”, sa han med glimten i ögat.
”Ellerhur” sa jag och himlade med ögonen.
”Jo men det är säkert.” Han hade alltså gjort eget vin. Tanken på vanligt vin ville få mig att spy men hemmagjort fick mig att vilja kaskadkräkas.
Jag åt lite mer kakor. ”Drömmar” kunde jag tydligen äta och äter kanske fem stycken. Mamma sa nämligen att vi skulle äta lite senare. Bra, tänkte jag. För då skulle jag hinna sova lite efter Kalle. Det är så det är nu, försöka planera in så mycket vila och sömn som möjligt eftersom jag är så extremt trött hela tiden.
Men hann jag det? Nej. När Kalle väl var slut, skulle vi försöka få igång mammas chromecast vilket tog en evighet. Jag testade på min telefon, min bror på sin, mamma på sin. Det gick bara inte.
”Men vänta nu, jag var himla bra på det här sist, jag ska fixa” sa mamma som är den sämsta jag vet på tekniska saker. Jag och min bror kollade på varandra och flinade. Vi visste ju att hon aldrig skulle lösa det.
Mycket riktigt. Mamma lyckades ej. Tillslut efter att ha återställt fabriksinställningarna fungerade det för mig.
Vi kollade på julavsnittet av Svensson Svensson och några avsnitt av Sunes jul, sedan satte vi oss till bords.
Mamma räckte mig laxen utan att jag frågat efter den. Rökt och gravad lax som gravida avråds från att äta om man inte vet förpackningsdatum. Jag undviker det helt (skulle förmodligen kräkas om jag testade).
”Blä” sa jag. ”Lax och mens går heller inte ihop.”
”Men!” Mamma suckade högt. ”Jag har ju köpt extra lax till dig för att du inte äter kött…”
”Ja, men det finns också veganska julköttbullar och Janssons som jag kan äta.”
Eller rättare sagt, kanske – förmodligen inte – kunde äta, men det sa jag inte, men kände, eftersom när jag uttalade orden för mamma kändes det som att jag skulle kräkas. Som att kakorna jag precis hade ätit redan befann sig i halsen och väntade på att få komma ut.
Och så skulle snaps hällas upp.
”Det är bra för mig, tack.”
”Men ska du inte ens ta en liten julsnaps?” frågade mamma surt.
”Nej, jag är inte sugen på det.”
”Lite snaps kanske är bra mot mensvärk” sa Bosse och skrattade till.
”Nej, för jag vill helst inte kräkas” svarade jag.
”Meh! Jag har aldrig varit med om att du tackat nej till sprit” sa mamma då och jag hoppades att ingen skulle fälla en kommentar om att jag kanske var på smällen. Som tur var höll de tjäften (vilket inte är min familjs starka sida).
Till min förvåning kunde jag äta mammas inlagda tomatsill och ägg, vilket ju inte var veganskt och som jag inte hade valt annars. Ibland gick det lättare med kalla rätter än varma hade jag märkt. Men doften av köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse fick mig att vilja hulka hela tiden, så jag försökte andas djupa andetag under hela julbordet och tänka på annat.
Såhär verkar det vara just nu. Vad jag vanligtvis gillar går inte att äta och det jag annars inte kan eller vill äta är det enda som funkar nu.
Hur som helst somnade jag i soffan efter maten cirka 19.30 och sov genom hela ”Ensam hemma” som vi alla skulle kolla på.
Hur klarade ni av julhelgen med alla dofter och mat?
