Redan i förra veckan började smärtorna att stiga i min tarm och jag började få stora problem att få i mig mat och vid vissa tillfällen även vätska.
Detta eskalerade ännu mer i början på veckan. På bara några dagar hade jag gått ner nästan 1 kg. Och jag kunde inte alls äta fast föda utan att få enorma smärtor i flera timmar. Så jag ringde specialmödravården/förlossningen som ville att jag skulle komma in.
Efter massa tester där och läkare o överläkare som pratat ihop sig så fortsätter man gå i samma spår som tidigare, att det är ju bara x antal dagar kvar till igångsättning. Så de sa att för barnens skull får det vara så att jag inte kan äta på ett tag. De mår bättre av att stanna inne. Man skrev ut citodon och sa att det även var okej att jag tar tramadol (morfin) mot smärtan. Så får man ha extra koll på barnen i några dygn när de föds.
Det känns inte alls roligt att äta så starka smärtstillande när man har bäbisar i magen. Men jag klarar mig verkligen inte utan. Då skulle jag bli både uttorkad och få extrem näringsbrist.
Så nu har jag varit ganska påverkad av medicin sista dagarna. I perioder känner jag mig helt groggy. Jag sover mycket, verkligen extremt mycket. Antar att det har att göra delvis med att jag inte får i mig energi som jag ska (försöker få i mig iaf tre näringsdrycker under ett dygn) och att jag har ont, så smärtan drar den lilla, lilla energi jag har. Igår var jag bara vaken under besöket hos barnmorskan och ett par timmar när Daniel kom hem från jobbet. Så jag sov väl till och från i nästan 20 timmar.
Daniel får för övrigt komma hem från jobbet nu och köra mig, då jag inte får köra bil längre. Så detta påverkar både vår ekonomi och hans ”rykte” på jobbet. Vilket inte alls känns nå kul.
Nu har verkligen hela livet försvunnit. Jag orkar ingenting längre. Orkar inte ens hålla mig vaken för att kolla på film längre. Jag orkar inte virka. Så jag känner mig mer eller mindre låst till sömnen och smärtan nu.
När jag fick beslutet från läkaren började jag gråta. Men nånstans accepterar jag mitt läge. Jag lever på att det inte är många dagar kvar nu. Och jag håller verkligen tummarna för att jag ska orka med en förlossning när jag inte kunnat äta på två veckor. Jag vill såååååå gärna föda naturligt och jag kommer verkligen bli ledsen om jag inte orkar med en naturlig födsel. Så hjälp mig att hålla tummar och tår för att jag ska klara av det.
