Har ni diskuterat barnuppfostran?

1867
Spända bröst

Vad ska barnet heta? Vems farmor ska få äran att leva vidare med andranamnet? Vilken färgskala ska barnrummet gå i, äggskalsvitt eller mönstrat med nallar och luftballonger? Vilken barnvagn är bäst?

Detta är helt klart viktiga frågor som dyker upp i samband med graviditeten och det stundande föräldraskapet. Framförallt för de blivande föräldrarna. Gemensamma beslut i dylika frågor kanske inte nås helt utan kamp, men å andra sidan går de trots allt att ändra på från en dag till en annan, och det går alltid att vika sig en tum eller två i en del frågor, alternativt jobba hårt för att få fram sin egen önskan utan att någon större skada är skedd. Frågorna ligger dessutom nära till hands i tid, och när ni går i väntans tider är det spännande och mysigt att prata om sådant som redan går att föreställa sig.

Men hur är det egentligen med barnuppfostran om ni ska bli föräldrar för första gången? Går det att diskutera barnuppfostran redan innan barnet kommit, eller när barnet är nyfött? Eller antar man bara att kärleken i parrelationen ska fungera som ett komma-överens-serum i slutändan? Och hur pass rotade är principerna om barnuppfostran jämfört med t.ex. valet av färgskalor?

Barnuppfostran är ett brännhett ämne och bara för att man älskar varandra betyder det inte att allt kommer gå som en dans på rosor. I nästan alla familjer uppstår någon gång dispyter om barnuppfostran. Det hade varit konstigt annars. Alla människor har sitt eget perspektiv i frågan utifrån egna erfarenheter i barndomen, både bra och dåliga. Allting som ligger till grund för just dina åsikter är personliga erfarenheter eller övertygelser, och din partner har en likadan uppsättning av åsikter som inte nödvändigtvis matchar dina egna.

Det är förmodligen svårt att föreställa sig att det som gror i magen ska bli till en egen individ, med egen karaktär. Personen i magen kommer gå igenom allt ifrån matvägran och klängighet, till trotsåldrar som kommer och går med jämna och ojämna mellanrum ända upp till vuxen ålder.

Vad gör ni om barnet vägrar äta? Den ena av er kanske aldrig behövde äta upp all sin mat utan åt om det var gott, annars kunde en macka ätas som kompensation. Den andre av er två kanske minns långa sittningar vid matbordet tills allt var uppätet och anser sig ha lärt sig dygden av tacksamhet och respekt för mat på detta sätt. Vad är rätt och vad är fel? Är ni inte överens i frågan redan nu så kommer detta bli ett moment som återkommer flera gånger varje dag. Om det nu skulle visa sig att ni får ett kräset barn, eller ett barn som är litet i maten.

Låt säga att ni är överens om matfrågan. Hur hanterar ni raseriutbrott? Tycker ni att det är bäst att låta barnet få leva ut sitt utbrott och sedan kramas och prata efteråt om det som hände, eller tycker ni att det är daltande att göra så? Eller har ni varsin åsikt? Då återkommer frågan, om vems åsikt som ska gälla.

Tänk igenom vilka situationer som kan uppstå, vad du själv anser viktigt och hur du ställer dig till en eventuell åsiktsskillnad hos din partner.

Här är några klassiska exempel på oundvikliga ämnen som många har olika uppfattningar om:

  • Ska vi curla eller ställa krav?
  •  Var står vi i frågan om matvanor, bordsskick och godis?
  •  Ska vårt barn få leka med surfplattor, titta på TV och liknande eller inte?
  •  Om vi kommer från olika kulturer eller religioner, finns det något vi behöver prata om?
  •  Ska vi vara generösa med presenter eller håller vi oss till paket på jul och födelsedagar?
  •  Ska vi ha fasta sovtider eller ska vi låta barnet lägga sig när han eller hon är trött?
  •  Kommer vi äta lagad lunch prick klockan 12 och middag klockan 18 eller äta när vi är hungriga?

 

Ovanstående är typiska situationer varav de flesta kommer dyka upp med jämna mellanrum.

Kom ihåg att även andra familjemedlemmar, släktingar, dagis, kompisar m.fl. så småningom också på ett eller annat sätt kommer ha inflytande på er uppfostran. Därför är det klokt att ha klart för sig ganska tidigt hur man vill ha det. Och att åtminstone ni två föräldrar kommer överens och gemensamt kan stå emot eventuella intryck utifrån.

Barn kräver, utan att vara medvetna om det, tydliga gränser från föräldrar som är överens. Eller åtminstone verkar vara överens. Allt annat skapar förvirring.

Även om ni inte håller med varandra i allt är det smart att åtminstone gå igenom det som är viktigt för just er, innan barnet kommer och helst innan ni ens planerar att skaffa barn med varandra. När ni pratar är det också viktigt att inte stryka den andra medhårs för att få slut på en obekväm diskussion. Att skjuta sådana frågor på framtiden bara för att de känns avlägsna just nu gör ingen nytta, för de kommer dyka upp förr eller senare.

Att vara på någorlunda samma plan gällande barnuppfostran, eller åtminstone ha gjort upp en plan för hur ni gör om ni inte är överens är en av hörnstenarna för ett fungerande familjeliv.

Hur gör man då rent praktiskt om man inte är överens?

  • Välj ut ett par områden som är allra viktigast för dig och låt din partner göra samma sak. Håll antalet på en lagom nivå.
  • Kom ihåg att allting du tror att du tycker just nu, kan komma att förändras med tiden. Detsamma gäller din partner. Håll hårt på det du tror på, men var öppensinnad för förändringar och andra synsätt.
  • Välj dina strider! Vad är viktigast? Att en av er får sin vilja igenom eller att ni jobbar som ett team?
  • Backa ett par steg när ni inte kommer överens. Fundera på varför den här frågan känns så viktig, är det för barnets skull eller din egen?
  • Diskutera aldrig barnuppfostran inför barnet.
  • Kom ihåg att ni båda har lika stor rätt till era åsikter, och lika stort ansvar för barnets framtid.
  • Ta hjälp av en oberoende part om era åsikter går isär på alldeles för många plan.
  • Tänk på att den som mår bäst av att ni kommer fram till en plan tillsammans är ert gemensamma barn.