Igår på skärtorsdagen hade vi besök av påskkärringar, vilket är jättekul!
Framtidens barn har blivit effektivare. När de kommer och knackar på är det inte som förr, att vara tacksam för en karamell, utan man kör ner hela näven i godisskålen och tömmer halva i ett nafs. Efter två besök var min stora välfyllda skål tom.
Att vara påskkäring när jag var barn, var ett projekt som tog hela dagen. Att rita kort, gå runt och knacka dörr, önska glad påsk och samla karameller.
Nu för tiden är korgar och gamla kaffepannor överfulla redan efter ett par dörrknackningar. Mycket idag skall gå fort. De tre T:na – Totalt Tids Tänkande. Vad är det vi lär våra barn?
Idag är det långfredag och när jag var barn var allting stängt på långfredagen. Man visade några kyrkliga program på TV, sen erbjöd inte samhället så mycket mer.
Vi satt dock inte och sörjde utan vi hade farmor och farfar, mormor och morfar på besök under påsken. Åt god mat och letade påskägg, som kunde innehålla några godisbitar och kanske ett hopprep, i mitt fall. Det var nästan som att fylla år. Jag kände mig så lycklig, älskade påskens glada färger. Jag bytte vinterkängor mot träskor och vi plockade fram cyklarna ur garaget.
Långfredagen var en bra dag.
Vila eller ta det lugnt och göra en sak i taget, är överskattat idag. Det finns inte en enda riktig vilodag i kalendern nu för tiden. När vi träffar vänner och släktingar är det, i värsta fall, något många av oss känner press att bjuda på mat, som om den vore komponerad av en mästerkock och tillställning som överträffar allt annat. Vi blir stressade, får hjärtklappning, istället för att njuta, umgås tillsammans och ta saker som de kommer. Till slut orkar vi inte bjuda hem någon och leva upp till våra egna högt ställda krav. Vi är allt annat än närvarande, speciellt inte i våra egna liv. Vi har glömt att dagen idag är en gåva.
Istället hoppas vi på att bli bortbjudna. När det inte sker, känner vi oss ensamma och utanför. Det som startade allting är egentligen oförmågan att leva upp till de förväntningar som vi inbillar oss att andra människor ställer på oss. En slitsam fantasi, baserad på gårdagen, som skapar splittring istället för gemenskap. Vi har blivit så effektiva att vi glömt bort oss själva, missar att vi själva väljer hur vi vill förhålla oss till livet, här och nu.
Gårdagen är historia, morgondagen ett mysterium och idag är en gåva.
