Förlossningsplanering och smärta

1430

Ny vecka, nya möjligheter.
Efter att jag hade skrivit av mig här i förra veckan så lättade det på trycket. Redan till kvällen mådde jag bättre och dagen efter hade jag fått nya krafter.

Men denna vecka har jag skapat lite små delmål. Jag kommer att ta upp min sjukdom igen med förlossningsläkaren, när jag ska dit på torsdag. Då tänker jag berätta hur min sjukdom fungerar lite mer. Jag tänker också gå in på vad det finns för möjligheter just nu.
Så idag var jag ner på drop in, på vårdcentralen. Pratade med en läkare om vilken sits jag sitter i. Magen är för stor för min sjukdom helt enkelt. Så jag börjar närma mig ett vägskäl, där jag måste börja ta morfin eller sluta äta. Detta om barnen stannar kvar i magen. Och inget av det känns som något vidare bra alternativ.
Jag var inne på att få dropp, så att jag skulle slippa äta. Men tydligen var det mer komplicerat än vad jag trodde. Han berättade att genom dropp tar inte kroppen upp så mycket näring. Så för att jag ska kunna leva på nån typ av ersättning behöver man genomgå en operation där man fäster en apparat på bröstkorgen, som ger en näring. Han sa att han aldrig varit med om att man utför en sån operation på en gravid kvinna.

Det kändes lite som att läkaren tyckte att det var jobbigt att han inte kunde hjälpa mig mer. Men han ordnade så att jag får näringsdryck förskrivet. Han rekommenderade inte att jag skulle börja med morfin. Men han kände sig enormt hjälplös och maktlös över min situation.
Jag vet att det tar ett par dagar innan näringsdrycken kommer. Jag hoppas ju att den är här innan helgen. Desto förr, desto bättre. Det underlättar ju iallafall för mig. Även om jag inte blir frisk av det, så kommer det förhoppningsvis lätta lite på trycket i tarmen. Men jag gissar att smärtan och blodet är något jag får leva med till detta är över och förmodligen några veckor efter förlossningen.

Jag känner mig inte lika förtvivlad som sist jag skrev. Nu känner jag mig mer säker på hur jag ska tackla detta och vad det finns för valmöjligheter. Så nu tänker jag diskutera min sjukdom och mina valmöjligheter med förlossningsläkaren, så får vi se vad hon säger. Vilken väg jag ska ta…

DELA

Om bloggen Soffiproppan

Halloj, Sofie här. Ser med nyfikenhet på livet och på världen. Har passerat 30 sträcket och är snart närmare 40 än 30, så där mitt i livet brukar många säga. Strävar nu efter ett liv med så få begränsningar som möjligt. Uppskattar lite äventyr, men även relax på fritiden. För några år sedan träffade jag en kille som jag kände "han vill jag veta mer om" om. Våren 2015 flyttade vi till hus. Sen på skottdagen friade jag till min karl och fick det bästa svaret, "så klart att jag vill". Så nu planeras bröllop till sommaren 2017 och vi har nu bestämt oss för att bli en familj på riktigt. Nu väntar vi tvillingar. Var gärna med på vår resa om du vill.
Föregående artikelSer ni?
Nästa artikelSista ultraljudet vi var på