Min son kallar mig ibland för advokaten och det är för att med mig kokar det mesta ner till förhandling. Styrkan i en relation bygger till viss del på förmågan att förhandla, ibland stort och ibland smått. Det är ett fantastiskt sätt att lära barn att allting är möjligt med rätt inställning. Det är kanske en slags motsats till curlingförälder. När vi curlar våra barn för mycket, inbillar vi dem att de inte klarar av vissa saker själva, vi hindrar barnen från att utvecklas och gör dem passiva. Kanske till och med lata och odrägliga, men allt är förstås relativt.
Enligt mig är en stor del av fostran att lära dem små liven att fungera autonomt i ett större sammanhang, att vara en länk i kedjan.
En del ungar och vuxna med, för den delen, sitter med sin ”blytunga rumpa” och vill bli matade. Medan livet går ut på att bidra. Om jag inte gör någonting för andra, hur kan jag då vänta mig att något ska generera och komma tillbaka till mig?
Enligt min erfarenhet med alla mina barn, känner dom sig stolta och nöjda, när de är med och hjälper till. Vi skapar en stund av gemenskap, där varje individ är viktig. Även om tonåringarna ibland stånkar och stönar, upplever dem att de är viktiga och det de gör, skapar skillnad, när de blir inkluderade. De lär sig att de klarar av saker och blir trygga.
