Det är mycket som ställs på sin spets när man väntar barn. Alla par går igenom någon form av förändring under den här perioden. En del påverkas inte alls, medan andra slits mellan många starka känslor och konflikter.
Dessa förändringar och slitningar kan naturligtvis vara påfrestande men är inte alltid omöjliga att ta sig igenom.
Det är dock fortfarande aningen tabubelagt att tala om de känslor och situationer som uppstår till följd av t.ex. hormonförändringar, oro för ekonomi eller boende, eller synen på barnuppfostran. Lyckokravet som visas upp överallt ställer höga krav på en perfekt kärleksrelation, särskilt när paret väntar barn. Men det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta relationer utsätts för olika grad av påfrestningar och att det inte är något fel eller konstigt med det.
Det är mycket som förändras både fysiskt och känslomässigt under graviditeten. Båda parter påverkas, var och en på sitt sätt.
Mamman översköljs av graviditetshormoner som påverkar henne. Alla kvinnor reagerar olika och i olika omfattning. Men för många kan just hormonförändringarna vara väldigt besvärliga.
Sådant som aldrig tidigare stört kan plötsligt vara upphov till ilska och nerverna kan i princip ligga lättillgängliga utanpå kroppen. Känslorna svallar, tårarna strömmar och det är varken något konstigt eller onaturligt. Både den blivande mamman och pappan kan ha svårt att hänga med i svängarna när hormoner rusar. Illamående, ömmande bröst, värkande livmoder och dålig sömn gör inte saken bättre.
Samtidigt finns det många pappor som känner sig som tredje hjulet när mamman knyter an till barnet i magen och inte är lika aktiv i sina känsloyttringar som tidigare, eller så kan ha svårt för att relatera till de upplevelserna mamman berättar om eftersom han omöjligt kan känna samma sak och känner sig därmed otillräcklig i stödet till sin partner. Detta är också något som är lite tabu att prata om.
Det bästa är om båda parter struntar i vad som är tabu eller inte och är så tydliga som möjligt med vad de känner och hur de mår, samtidigt som det finns ett öppet sinne inför förändringar och olikheter. Ställ inte för höga krav på relationen och kom ihåg att det ni upplever här och nu inte kommer vara för evigt. Fokusera på att acceptera att allting kanske kommer vara lite svajigt under en period, och att ni inte är det enda paret som går igenom det här.
Prata med någon utomstående om det behövs. Mödravårdscentralen eller parterapeuter är väl bekanta med par som har svårt att hitta rätt i sina nya roller eller påverkas mycket av allt nytt. Det är inget skamligt i detta och det finns många bra lösningar och tankesätt som kan stärka er relation och ert blivande föräldraskap.
