Det här med “tjockis”

1222

Jag har länge kämpat mot min övervikt och det enda som hänt är att jag gått upp i vikt istället. I våras hittade jag äntligen en väg som funkar för mig och äntligen började jag gå ner i vikt. Jag gick ner totalt nästan 8 kg innan jag blev gravid. Extremt många av de jag pratat med om min övervikt med har sagt “men du är ju inte tjock”, när jag nämner att jag ligger på gränsen till sjuklig fetma. Nu när jag gått ner så har jag numer bara “fetma”. Men det är ingen som förstått och ingen som accepterat att jag varit så överviktig som jag var. När jag berättat min vikt har folk inte trott på mig.

Så det här med vikten är något som sitter hårt i huvudet. Nu när man är gravid och magen faktiskt börjat växa. Nu är det plötsligt helt legitimt att säga att jag är tjock. Jag får kommentarer som “shit va tjock du blivit”, “gud vad magen växer” osv. Jag är lite kluven i de orden. Jag vill ju växa, jag vill ha en gravidmage, jag vill bli “tjock”. För nu är det av rätt anledning som magen växer. Men det känns kluvet att det helt plötsligt är legitimt att säga såna saker, när folk bara för några månader sen sa motsatsen.

Det är svårt att förklara hur det känns. Men jag tror nån stans där inne att det är denna period som kommer att vara lite kluven. Det är en period där folk som inte vet faktiskt kan tro att jag bara är tjock. Jag tror att det kommer att kännas bättre när magen är så pass stor att det på riktigt syns att det är en gravidmage. Jag vet att jag tagit upp detta tidigare, men kände nu att jag behöver ta upp det helt i ett inlägg.

Jag ska nog ta och prata med mina vänner som har barn och fråga hur det var för dem. Är det här något som händer alla eller är det bara oss som är lite “ätstörda”, sen tidigare händelser i livet?
Men jag tycker det känns skeft. Plötsligt är det helt okej att säga att jag är tjock. Men å andra sidan kan jag inte annat än att hålla med dem. Jag börjar bli tjock, jag börjar få mage. Men denna gång av en fin anledning. Det skeva är bara att när jag är tjock utan att vara gravid, då vågar folk inte säga att man är tjock och nu har de inga problem att säga att jag är tjock.

Men jag är glad att jag gick ner så pass mycket i vikt innan magen började växa. Så byxorna som nästan var för stora för att användas, ändå kunnat användas så här länge. Men nu börjar byxorna i min låda bli för små. Tur att jag köpte i alla fall två par mammabyxor på Ullared. Men där emot ångrar jag att jag bara köpte två. Skulle köpt fler. Men det får väl bli en shoppingtur här hemma sen också.

Vecka 15 nu.
Höften har börjat göra rejält ont och jag haltar varje dag, ibland hela dagarna. Men det får bli ett annat inlägg.

DELA

Om bloggen Soffiproppan

Halloj, Sofie här. Ser med nyfikenhet på livet och på världen. Har passerat 30 sträcket och är snart närmare 40 än 30, så där mitt i livet brukar många säga. Strävar nu efter ett liv med så få begränsningar som möjligt. Uppskattar lite äventyr, men även relax på fritiden. För några år sedan träffade jag en kille som jag kände "han vill jag veta mer om" om. Våren 2015 flyttade vi till hus. Sen på skottdagen friade jag till min karl och fick det bästa svaret, "så klart att jag vill". Så nu planeras bröllop till sommaren 2017 och vi har nu bestämt oss för att bli en familj på riktigt. Nu väntar vi tvillingar. Var gärna med på vår resa om du vill.
Föregående artikelFörväntansfull – På väg hem
Nästa artikelInfluensavaccin