Köket är beställt , kaklet är valt, nu är det bara färgen på själva huset som ska bestämmas.
Vi ska äntligen flytta och det passar väldigt bra, eftersom vi är alldeles för trångbodda. Jag är medveten om att det är ett i-landsproblem, men jag håller på att bli tokig när det inte finns något utrymme att vara ifred på, förutom i sängen.
Jag har fokuserat på att vara tacksam för tak över huvudet och mat på bordet och det funkar bra på sommarhalvåret, när det är lättare att vara utomhus. Det har varit tufft nu under den mörka och kalla årstiden, när vi är så mycket mer inomhus och hemma.
Jag har hört att en människa kan klara sig att bo på 20 kvm för att upprätthålla psykisk hälsa. Vi är fem personer och en hund på 30 kvm och alla håller på att bli mer eller mindre galna.
Tack och lov ska vi flytta om en månad och det ska bli så underbart. Jag ser för mitt inre glada och lyckliga barn springa i slow motion på gräset utanför köksfönstret, i det nya huset. Gardinerna som böljar mjukt av det lätta draget i den öppna altandörren. Fågelkvitter och prunkande rabatter. Ljuset i tunneln blir större och större. Vilken gåva det är att kunna drömma och känslan att få längta och tråna efter något.
Snart är det verklighet.
