Något jag märkt under alla mina graviditeter är att jag blir oförmögen att fatta beslut.
Vanligtvis upplever jag att jag har en stark intuition som jag kan lita på och att jag vet vad jag vill och tycker om saker och ting. Jag är ingen inredningsarkitekt men jag har öga för färg och form.
Nu är allt detta som bortblåst. Jag känner mig som en fågelholk med korsdrag mellan öronen.
Idag har vi tillträde på nya huset och redan nu på morgonen kommer att team som ska måla om hela huset utvändigt och jag har fortfarande inte bestämt mig för vilken färg jag vill att det ska vara. Jag har provat allt. Vi har målat upp färgprover, ca 10 st. Jag har försökt med både pendel och slagruta. Jag har bett, innan jag gått och lagt mig om att få drömma om vilken färg, men inget har hjälpt.
Min man, Niclas, är väldigt klar, han vill faluröd, men jag tvekar på det röda. Jag har, när jag är gravid, svårt för när det blir mycket, då blir jag yr. Jag är rädd att jag ska uppleva att den röda färgen tar över och må illa när jag ser huset. Stackars Niclas, han får träna sitt tålamod med mig.
Samtidigt är jag fascinerad av processen i kroppen. Tänk att graviditeten påverkar hela mitt väsen, på alla nivåer. Både fysiskt, psykiskt och känslomässigt. Det är som att jag själv, på ett mjukt och fint sätt, får stå åt sidan. Det är ”tussen” som står i fokus vare sig jag vill det eller ej. Magiskt.
