All leva eller att överleva…

1181

Många kvinnor går runt med villfarelsen att det är själviskt att ta hand om sig själv i första hand. De tror att det är viktigare att se till att alla andra i omgivningen har det bra, annars är man en egoist. Det kan vara partnern, barnen, svärföräldrarna, arbetskamraterna med mera.

För ca tio år sedan såg mitt liv ut på ett liknande sätt. Jag skulle vara snygg, jobbade på ett modernt företag, vara en god, och på den tiden ensamstående mor, Jag skjutsade barnen till aktiviteter, var fotbollstränare i min dotters lag, lagade god och näringsriktig mat, hade ett städat hem osv. Tiden räckte inte till för att ta hand om mig själv. Att göra något lustfyllt eller bara njuta av tillvaron, låg utom räckhåll. Jag hade inte fått lära mig det hemifrån. Jag trodde nästan att jag inte förtjänade att ha det gott. Jag var ett djur fångad i en bur.

I mitt snedsågade sinne kunde reflektioner som, ska det vara så här, vad är meningen med allt, vem är jag i det här ekorrhjulet, hur länge ska jag orka, snurra. Tankarna och frågorna var många och syftade för det mesta på samma sak, för vems skull gör jag det jag gör? Det var inte viktigt att jag hade det fint. Det viktigaste var att vardagen fungerade och att barnen hade det bra. Till slut nådde jag en punkt när hela min struktur rasade samman. Jag trodde att jag hade fått en hjärtinfarkt och åkte till sjukhuset, där de konstaterade att det var utmattningssymptom. Jag gav upp och då tändes en lampa i mitt sinne, nu fick det vara nog.

Det var på darrande ben som jag började följa min egen lustkänsla och inre kompass. Jag sade upp mig på jobbet, skolade om mig till samtalsterapeut. Började att leva ett liv där allt jag gjorde kändes meningsfullt. Om det behövdes dammsugas hemma och jag hellre ville göra en utflykt med barnen, var utflykten given. Det var ingen självklarhet tidigare.
Vi kunde äta baklängesmiddag mitt i veckan eller göra något annat som inte var helt enligt normerna. Det var så skönt att inget behövde vara perfekt. Plötsligt fick jag livet tillbaka och mina barn fick en glad mamma.

Livet kanske såg likadant ut utifrån, men det kändes annorlunda för jag gjorde inte en massa saker för att tillfredsställa andra, jag gjorde liknande saker för att jag hade lust. Jag vände mitt liv, från den ena dagen till den andra och började leva inifrån och ut, istället för tvärtom.

Aldrig har någon sagt till mig att jag är självisk eller egoistisk. Snarare ser många på mig som en generös person, som för det mesta har några minuter över att lyssna, eller sträcka ut en hand om det behövs.

Innan jag fick de här insikterna, var jag självisk som inte tog hand om mig på bästa möjliga sätt eftersom mitt mående drabbade min omgivning. Konstigt nog har jag alltid trott att det var tvärtom.

DELA

Om bloggen Karin Mindful

Jag heter Karin, är 44 år, gift med Niclas, trångbodd och gravid med mitt fjärde barn samt har två bonusbarn och en fransk bulldog. Min blogg kommer att handla om förhållningssätt till att vara mamma, kvinna och väninna i min stora härliga och spretiga stjärnfamilj. ”Allt kan man ta ifrån människan, utom en sak - den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig” /Viktor Frankl
Föregående artikelUnderbart väder och lunch tips
Nästa artikelEnsamstående och gravid?

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/gravid/public_html/wp-content/themes/Newspaper/functions.php on line 499