Vi lever i ett samhälle där allting ska gå så fort som möjligt. Ingenting får skapa friktion, helst ska alla vara glada och lyckliga utan att behöva göra vad som krävs för det och samtidigt passa in i mallen av andras förväntningar. Återhämtning och vila är underskattat.
Vad gör det med våra barn. Det finns barn som har riktiga koncentrationssvårigheter, ADHD, ADD med mera.
Jag tror också att många blir feldiagnosticerade. Barnen är helt enkelt överstimulerade eller kanske ”felstimulerade”, genom iPads, smartphones, omedelbar behovstillfredsställelse, stressade föräldrar, bristande stöd och gränssättning mm. Vissa barn är kort och gott väldigt aktiva och rastlösa, något som faktiskt oftast växer bort.
Jag märker att mitt fyraårige son Vilgot, kan bli helt utflippad om han inte får frisk luft och vara ute i naturen, undersöka, leka och framför allt springa runt. Trots att vi var hemma häromdagen för att han var sjuk, behöver jag planera in tid att vara ute och leka.
Jag själv kan kanske önskar att det skulle räcka med att mysa i soffan och läsa saga. Det är min önskan och ligger inte i linje med Vilgots behov. För han är alldeles för rastlös och aktiv för det.
Det hjälper inte att samtala med honom om hans energi eller försöka fostra honom till att vara någon annan än den han är. Jag behöver vara lyhörd för hans grundläggande behov och när jag mötte honom i dem, blev han nöjd, glad och vi fick en fin dag och stund tillsammans. Vi kunde efter vår utelek, mysa en stund i soffan.
Glädje och harmoni går inte att jaga, köpa eller påtvinga. Det är ett resultat av ett annat ”arbete”.
