Fick tidningar från Mamma och Syrran för att fördriva tiden. Läste om Adele och satte på hennes musik. Åh vilken röst! Men det var som att trycka på en knapp, jag började storgråta. Satt här under min filt och bara grät och grät. Egentligen är jag inte ledsen, bara känslig. Men det kändes bättre efteråt!
Igår var nog värsta dagen sen jag kom hit. Jag hade så ont, kunde bara ligga och flämta i sex timmar. Men så släppte det och då känns det som att vara i himmelriket! Kunde äta både soppa till lunch och middag!
Nu är det bestämt att det blir en Remicade behandling. Det har nu vänts och vridits på den här antibiotikabehandlingen som måste ske. Tre immunohämmare kräver antibiotika och den var besvärlig vid graviditeten. Men nu har de upptäckt att den är dålig fram till vecka 10 och efter vecka 30. Så jag som är i vecka 14 har ett fönster och kan köra. Tur! Det känns fantastiskt att alla läkare tar detta på så stort allvar.
Inför Remicade var de även tvungna att göra lungröntgen, även detta gjordes med extrem försiktighet för bäbis.
Så nu får vi se vad som händer. Med lite tur så vänder det snart. Maxdos betapred har inte gett effekt på 6 dagar. Inte så bra. Men en dag i taget! Min lilla bäbis och jag bondar under tiden.
Oh!! Jag fick öronproppar igår. Jag hörde INGENTING i natt. Det var de bästa någonsin och inte gjorde de ont heller. Normalt domnar öronen, inte av dessa. Tack Hjärtat för att ni gör så bra öronproppar. Ni kan ha räddat min mentala hälsa! 
