Ungdomar och stress…

378


Det är inte lätt att vara tonåring idag. Ett problem är att tonåringar uppmuntras till att vara i sitt mentala sinne, genom skolan, läxor, sociala media, TV, etc. Matas med intryck som processas i hjärnan. De är utåtriktade och ska vara det eftersom de håller på att skapa sig en identitet. Men det är inte meningen att de ska vara 100% utåt och fullständigt stänga av sitt inre och sina känslor. Något jag tycker mig se mer och mer, till och med i min egen dotter Blenda. Hon är 15 år, är mycket ambitiös och pluggar hårt. Hon stressar upp sig själv och känner sig pressad av skolan. Det har gått så långt att hon inte tycker att någonting är kul. Det är inte att leva.

En person som är stressad eller mår dåligt, blir andningen ytligare och snabbare, vilket bidrar till sämre syretillförsel, kroppen blir försurad och slaggprodukter blir kvar i andningsorganen, som i sin tur påverkar centrala nervsystemet och vår psykiska hälsa. Det skapas spänningar i kroppen och vi blir också fysiskt stressade.

Ett annat exempel som påverkar måendet är andningen. Vi går runt och drar in magen för att se smala ut, eller spänner magen så att musklerna framträder. Det skickar signaler till hjärnan att vi befinner oss i en hotad situation och gör oss beredda för flykt. Vi tappar den förfinade dimensionen av våra känslor och förmågan att vara i kontakt med oss själva. Naturlig respekt, integritet och karisma suddas ut ungefär som att ”lyset är tänt men ingen är hemma”. Det är inte heller kul. Det gäller inte bara ungdomar.

Det är få människor i vår världsdel som andas korrekt, vilket innebär att andas med magen. Att magen putar ut något när vi andas in och sjunker ihop när vi andas ut. Ofta gör man liknelsen med hur ett barn andas. Tittar man på ett barns andning och mage, är det ofta ett fint exempel på hur alla borde andas.

Långsam djup och jämn andning är en direkt antagonist till stress och ökar vårt välbefinnande. Tyvärr är det inte ”snyggt” enligt de västerländska idealen. Det är inte alltid en lätt match att coacha sin tonåring till välbefinnande, som i det här fallet att trotsa idealen, släppa ut magen för att låta den fylla henne med livslust.

DELA

Om bloggen Karin Mindful

Jag heter Karin, är 44 år, gift med Niclas, trångbodd och gravid med mitt fjärde barn samt har två bonusbarn och en fransk bulldog. Min blogg kommer att handla om förhållningssätt till att vara mamma, kvinna och väninna i min stora härliga och spretiga stjärnfamilj. ”Allt kan man ta ifrån människan, utom en sak – den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig” /Viktor Frankl

Föregående artikelUppdatering från sjukhussängen
Nästa artikelDottern pimpar min sjukhussäng