Surrogatmamma – en omdiskuterad metod

1208
Gravidpar


Det är fortfarande ganska kontroversiellt vad som gör en människa till förälder. En del menar att det är det biologiska och genetiska som styr medan andra tycker att det är viljan och avsikten som räknas.

Surrogatmoderskap är en metod som möjliggör föräldraskap för t.ex. homosexuella i en parrelation eller par som av andra anledningar inte kan få egna barn. Metoden går ut på att en kvinna som uttalat och avsiktligt inte ämnar bli förälder, bär på barnet åt ett annat par.

I Sverige är det fortfarande förbjudet enligt lag att ge assisterad befruktning åt kvinnor som inte har för avsikt att själva bli mammor. Därför sker surrogatmoderskap ofta i utlandet, alternativt i det privata. Surrogatmoderskapet kan gå till på två sätt, och skiljer sig åt både gällande tillvägagångssätt och huruvida surrogatmamman delar gener med det blivande barnet.

  •   Partiellt surrogatmoderskap

Vid partiellt surrogatmoderskap befruktas surrogatmamman med hjälp av insemination, det vill säga att ägget som befruktas är hennes eget. Hon donerar alltså både sitt ägg, och barnet hon bär på och blir således både biologisk och genetisk mamma till barnet.

  • Fullständigt surrogatmoderskap

Vid ett fullständigt surrogatmoderskap är surrogatmamman precis som ordet antyder; fullständigt utlånad till att bära på ett barn. Ägget som befruktas kommer (oftast) från den andra kvinnan som har för avsikt att bli mamma. Befruktningen sker genom IVF, så kallad provrörsbefruktning och surrogatmamman lånar helt enkelt ut sin livmoder åt det befruktade ägget, bär på barnet under graviditeten och föder det. I de här fallen är surrogatmamman bara biologisk förälder, men inte genetisk eftersom generna i ägget kommer från den andra kvinnan.

I många delar av världen är surrogatmoderskap en väl använd metod för föräldrar som inte själva kan få barn eller vill gå igenom en graviditet. För en hel del kvinnor är surrogatmoderskapet ett sätt att både hjälpa andra och en fråga om ekonomi, eftersom det kostar en del att anlita en surrogatmamma.

I Sverige kämpar RFSL för rätten till surrogatmoderskap, och menar att frågan berör en hel del människor, inte enbart HBT-personer även om det naturligtvis är extra intressant för den stora andel HBT-personer som faller lite utanför ramarna många gånger vad gäller möjligheterna till assisterad befruktning genom svensk sjukvård. För många samkönade par, och även FTM-transsexuella (Female To Male) är surrogatmoderskap ibland den enda lösningen på möjligheterna att få bli föräldrar.

Genom en lagändring menar RFSL att riskerna hade minimerats betydligt och man hade kunnat undvika privata surrogatmoderskap som rent juridiskt inte binder någon av parterna till att fullfölja sina åtaganden och avsikter.

Även surrogatmoderskap som sker i utlandet medför onödiga problem för alla inblandade parter eftersom det inte är säkert att de nyblivna föräldrarna accepteras rent byråkratiskt när de återvänder till Sverige med sitt barn.

Idag sker en del surrogatmoderskap på hemmaplan i Sverige under privata former, men de allra flesta sker i utlandet och antalet barn som blivit till genom den här metoden ökar för varje år.