Stödperson på förlossningen?

675


På förlossningen får man ta med en stödperson om man vill. Man kan alltså ta med sig någon mer utöver sin partner. Totalt får man vara tre personer, när det är dax att föda.

Jag valde att ha med en av mina närmaste vänner. Hon stod ajour sista en eller två månaderna.

Jag hade valt att ha med denna kompis av flera anledningar. Jag funderade över vilka personer jag skulle kunna tänka mig att jag kunde finna stöd i. Jag känner ganska många människor men tyvärr känner jag inte så många personer som uppfyllde de ”krav” jag hade på denna person.

För mig handlade det om att denna person måste uppfylla detta:
– Kunna säga ifrån ordentligt och inte vara någon som kan bli överkörd. Helt enkelt nån med skinn på näsan.
– Lyssnar och är lyhörd, så att den kan få fram det jag önskar och eventuellt driva igenom det.
– Är en omhändertagande/prestigelös person. Som bryr sig om mig och som kan se vad som behövs.
– Som jag känner mig trygg med, jag ska ändå vara i mitt livs mest utsatta tidpunkt. Jag ska kunna vara helt naken och ”äcklig” inför denna person.
– Någon som jag kan lita på. Som gör det jag ber om.
– Någon som Daniel känner sig trygg med också. Han kanske kommer behöva denna person minst lika mycket.
– Bor i närheten, så att den hinner in när det väl är dax.
– Har körkort och färdmedel, så att de snabbt kan ta sig in och inte är beroende av kommunala färdmedel.
– Som kan släppa allt när det är dax och som kan komma.
– Får gärna ha egna barn, så att de vet vad man går igenom på en förlossning. Någon som man kan ställa frågor till och diskutera det som händer med.

Efter att ha satt dessa punkter så fanns det inte många kvar som jag kunde fråga. Så Lee blev ett självklart val och hon var glad att jag bad henne. Så det fick bli henne.

Bilden är från förra sommaren när vi var på brudar, bågar och bubbel i Västervik.

DELA

Om bloggen Soffiproppan

Halloj, Sofie här. Ser med nyfikenhet på livet och på världen. Har passerat 30 sträcket och är snart närmare 40 än 30, så där mitt i livet brukar många säga. Strävar nu efter ett liv med så få begränsningar som möjligt. Uppskattar lite äventyr, men även relax på fritiden. För några år sedan träffade jag en kille som jag kände "han vill jag veta mer om" om. Våren 2015 flyttade vi till hus. Sen på skottdagen friade jag till min karl och fick det bästa svaret, "så klart att jag vill". Så nu planeras bröllop till sommaren 2017 och vi har nu bestämt oss för att bli en familj på riktigt. Nu väntar vi tvillingar. Var gärna med på vår resa om du vill.
Föregående artikelDel 4: Helvetets timmar
Nästa artikelAtt amma och BB tiden